Minne på väggen i Östdals hage, från när Ledin spelade här den 28 juli 1979.
Dans i Östdals hage, var i decennier på katrineholmarnas läppar. Hit till festplatsen kom tidens stora artister och här var det dans till dansband på sommarhelgerna. 1949 drog det i gång, med Erik Östdal Gustavsson som en av eldsjälarna. Förutom att vara bandyns apostel i Katrineholm älskade han också dans.
– Han älskade att dansa och alla älskade att dansa med honom. Han gillade dansbandsmusik, säger Östdals dotter Monica Westerberg.
Erik Östdal Gustavsson gick bort för ganska precis två år sedan, men många katrineholmare minns danserna, artisterna, lotterierna och dofterna vid Östdals hage, eller Hagen, som många kallade parken.
– På 70-talet och 80-talet var det både danser och musik. Det var artister som spelade från scen och så brukade kvällarna avslutas med dans på dansbanan, berättar Anders Holmgren, vars föräldrar Göte och Vivianne Holmgren och sedermera han själv, arbetat många kvällar, nätter och helger på Hagen.
Många gånger kom rikskända artister till Hagen på Dalvägen, på andra sidan vattnet från Värmbols industriområde sett.
– Vi hade Björn Skifs, Tomas Ledin, Svenne & Lotta, dem har jag minnen av.
Andra artister som drog folk till Hagen var Thore Skogman, som spelade här 1968, Bill Haley 1972, Jerry Williams som spelade för 1 200 åskådare 1975 och Pugh Rogefeldt, som satte säsongsrekord 1978 med 1 826 åskådare. Gyllene Tider drog 1 700 till sin spelning på Hagen 1982. Publikrekordet satte Sten & Stanley med 3 000 besökare 1965.
Arbetsdag vid "Hagen" 1981. Anders Holmgren med fotbollen i främre raden till höger. Hans mamma Vivianne står till vänster i mörka kläder och hans pappa Göte tvåa från höger längst bak.
Redan innan Anders Holmgren själv föddes 1973 var hans föräldrar engagerade i arbetet runt Östdals hage.
– Farsan var med via Värmbols Goif, men jag tror att morsan lärde känna Erik Östdal och kom med på det sättet.
När Anders Holmgren själv var i tonåren var det ofta disco i Hagen.
– Vi körde mycket discon med 16-årsgräns, när jag var i den åldern. Jag var med och jobbade i Hagen, mest varje gång tills vi la av 1997. Man konkurrerade inte med varandra, var det dans på Karsta loge var det inget på Hagen. Mest kontakt hade vi med folkparken i Vingåker.
Solstollarna uppträdde den 26 augusti 1985.
En danskväll, eller en kväll med både dans och artist, kunde det komma mellan 1 000 och 2 000 besökare till Hagen.
– Det var lotterier, varmkorv, skytte, pilkastning, servering. Man kom ganska tidigt som gäst, inte så sent som folk går ut nu, utan vid 18 eller 19. Man brukade få stå i kö. Jag tror det kostade under 50 kronor att gå in. Man käkade korv, drack lättöl och kastade pil. Det fanns lotterier också, som sportklubbarna höll i. Man kunde vinna nallar och sådant, det var kanske inte vad man ville ha. Men de hade andra saker också, flygplan av frigolit, jojo:ar.
Hagens servering var tidigt ute med toast, som låg i en plastpåse, som man la in direkt i micron, minns Anders Holmgren. Toast och micro var om inte nytt, så ändå inte allmänt spritt på den tiden. Det fanns också hamburgare man lagade på liknande sätt, i påse, men han minns påsburgarna som ganska oaptitliga.
Dr Feelgood i Östdals hage, okänt årtal.
Lite senare, framåt 1990-talet, var det mer sällan dansband på Hagen. En och annan artist förekom, men mest var det discon på helgkvällarna.
Danser och uppträdanden på Hagen skedde alltid sommartid. På vintern flyttade verksamheten till Statt, senare Safiren. 1997 tog dans- och musikepoken på Hagen slut, även om katrineholmsbandet Double Inn spelade där på en fest så sent som 2015. Under några år anordnades bingo där, men nu står byggnaderna, som ägs av Värmbols FC, tomma.
Bingo vid scenen i Östdals hage, den 25 juli 2001.
Anders Holmgren är ledsen över hur Hagen förfallit under åren och önskar att den gamla parken levde upp igen.
– Drömmen vore att det hände något över huvud taget. Det behöver inte vara ett herrans liv varje helg, men några gånger om året vore kul. Just nu är det skicket som står i vägen. Jag säger oftast nej när folk frågar om de får hyra det, det finns varken rinnande vatten eller fungerande toaletter. Då drar det i väg i pengar om man ska ta dit vatten och toaletter bara för en kväll.
"Det är sorgligt att det står så här nu", säger Anders Holmgren, framför scenbyggnaden i Östdals hage. Byggnaden är i dåligt skick. Dörren i bakväggen leder till de gamla logerna, där artister skrivit sina namn under åren.
Men kanske finns det chans till återväxt? I så fall blir det tredje generationen Holmgren som engagerar sig för Hagen.
– När vi slutade med Hagen började farsan på Statt och jag började där jag med. Nu jobbar jag på Safiren, i garderoben, när jag behövs. Jag hänger kläder, det är enklast. Men jag har fått in dottern också, hon jobbade på Djulö i somras och har varit både på Statt och Safiren, säger Anders Holmgren.