Han växte upp i Västeräng, Näshulta och fick tidigt ett intresse för motorfordon. Han var mycket teknikintresserad och drömde som barn bland annat om att bygga en egen husvagn.
Under hela livet hade han ett stort hantverksintresse, inte minst för trähantverk. Han samlade på gamla verktyg samtidigt som han intresserade sig för den moderna teknikens möjligheter. Bland annat skaffade han sig ett mobilt sågverk för att själv kunna såga sitt trävirke. För de tre sönerna var det helt naturligt att deras pappa hade tillverkat deras sängar och skrivbord i trä.
På senare år väcktes hans intresse för ett annat hantverk: bakning. Johnny Eriksson studerade olika ingrediensers inverkan på produkten och på kroppen hos den som åt brödet. Han bakade surdegsbröd långt innan den stora trenden med brödet kom och lärde sig att baka genom att vara volontär på ett bageri på Gotland.
Dessutom intresserade han sig för att marknadsföra och sälja brödet. Bland annat jobbade han med att skapa ett mobilt bageri i en lastbil. Försäljning och marknadsföring arbetade han även med i den kontorsmaterielfirma som han drev innan han slutade jobba i 50-årsåldern. Han behöll dock en del arbete i firman efter det, men han jobbade inte mer än han behövde och tyckte var roligt.
Johnny Eriksson var en glad, idérik och social människa som varken lät språkbarriärer eller annat komma i vägen för kontakt med nya människor. Han älskade att vara tillsammans med barnbarn och bonusbarnbarn. Han tyckte om att resa, dansa och motionera och hade ett stort föreningsengagemang i bland annat Djulö Hantverkare, Glindrans Kryddklubb och andra föreningar i Glindran, i Näshulta hembygdsförening, samt som en mycket populär "nätverkare" på Igelkottens servicehus.
På senare år förverkligade han en dröm genom att med sambon Anya Duan köpa Sjölunda mitt i barndomens Näshulta.
Johnny Erikssons närmaste är sambon Anya och barnen Nichlas, Joachim och Tobias med familjer.