Gnistrande start på festivalen

Att behöva tillbringa en sagolik sommarkväll inomhus skulle kunna kännas lite bittert. Men när Julitafestivalens öppningskonsert känns som en gnistrande grand finale på hela festivalen, då blir kvällen en gåva snarare än en uppoffring.

Musik2016-07-10 21:00

Den 23:e festivalens första konsert var i princip fylld till sista plats. Festivalgeneralen Carl Pontén, Edith Barlow och Cecilia Nanneson bjöd på ett brett program med musik av allt från Dvorak till Mozart. Mezzosopranen Edith Barlow, som bor med pianisten Carl Pontén i Brevens bruk, mötte av en slump sopranen Cecilia Nanneson, som sommarbor i trakterna av Brevens. Det var på en julotta, och snart nog var operasångerskorna både nära vänner och sångkollegor.

När Kuriren mötte dem i våras sa de att de direkt hade märkt hur väl deras röster fungerade tillsammans, och detta fick Julitapubliken verkligen höra på söndagskvällen. Genrepet inför konserten på Julitafestivalen skedde på Operan i Stockholm, i en fullsatt och sedan länge utsåld konsert i Kungliga foajén.

Till museibyggnaden på söndagen kom Cecilia Nanneson hoppande på kryckor. Hon berättade snart nog vad som hade hänt och hade en uppmaning både till sig själv och publiken:

– Hoppa aldrig studsmatta med barnen!

Aftonens program var dock allt annat än haltande. Mellan styckena bjöd de medverkande på både sig själva och glada skratt, men så snart Carl Pontén slog an en ton på flygeln var det total inlevelse som gällde. Lika goda vänner som Edith Barlow och Cecilia Nanneson är privat, lika stränga är de som kärleksrivaler i sången.

Och det blev både dramatiskt och finstämt i lokalen, som fungerar ypperligt för ändamålet även om det vid en första anblick kanske inte verkar så. Bland annat fick publiken höra Mendelssohn, stycken om kärleken till naturen, melankoli, saknad och omöjlig kärlek.

Cecilia Nanneson, som inte med en min avslöjade eventuell smärta i knät, sjöng tillsammans med Edith Barlow bland annat "Ah guarda sorella" ur Così fan tutte av Mozart. I duetterna flätades deras röster och stämmor till synes hur enkelt som helst in i varandra, böljande fram och tillbaka. Carl Pontén framförde "Pagodes" av Debussy och decimerade sig själv, med glimten i ögat, till "pausmusik". Den "pausmusiken" fick en av aftonens längsta applåder.

Efter denna öppning, som publiken tackade för med stående ovationer, fortsätter nu Julitafestivalen med en söndagskonsert varje vecka till och med den 14 augusti.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!