Du har din tillhörighet i filmens och folkbildningens värld och har äntligen hittat hem. Hem till huset på Malmgatan i Katrineholm. Att vi verkar i samma kåk som kulturskolan är ju bara grädden på moset. Hemma för dig är också kåken utanför Österåker. Där dina föräldrars sommarhus blivit din fasta punkt i tillvaron. Köksbordet är centrum för de följande årens olika verksamheter.
Det dröjer inte länge innan ljudet från en ny familj hörs bakom kåkens lätt slitna väggar. Det ”nygamla” livet kommer gång. Inriktningen är mot nya djärva mål.
Det finns en gammal dröm om att varje bygd behöver en ”kulturhärd”. Där har folkhögskolan och annan bildning sin givna plats. Det är i den ”sängkammaren” du och jag började vältra oss. I några vildsinta teaterprojekt på Vinön och i Österåker. Med film- och radioprogram och annat smått och gott.
Verksamheterna har inte haft lönsamhet som sitt främsta mål. Däremot är kunskap, glädje och gemenskap inga dåliga färdkamrater. Ofta är det som att skriva i sanden. Ett litet vågskvalp och allt försvinner. Men kanske något ändå blir kvar.
Det glesnar i leden bland folk av vår sort. Men vi som är kvar får trösta oss med att det kommer nya.
Frid över ditt minne.