Huset byggdes 1957, i det lilla samhälle som växte upp runt marmorbrottet. Bygdegården är välbevarad. I foajén är golvet täckt av vit och grå marmor från trakten och väggarna är också de av sobert mönstrade stenskivor. I ett hörn finns biljettkiosken med vit träpanel och mittemot sitter en liten turkos vattenautomat i kurvig 50-talsformgivning. Dubbeldörrar leder in till stora salen, som förr användes som bio. Projektorn finns kvar på vinden.
Bygdegården ägs av Marmorbyns bygdegårdsförening, med ett hundratal medlemmar.
- En bygdegård ska finnas för bygden, här och nu, säger Lotta Fritz Nicander, som sitter i styrelsen för föreningen.
I Marmorbyns bygdegård ordnas tipspromenader på söndagarna, nationaldagsfirande med allsång, fika och vårtal, midsommarfirande, loppisar och ibland konserter eller teaterföreställningar. Under sommaren ordnas sommarkafé varje dag, där ungdomar får sommarjobb och möjlighet att tjäna lite pengar. En del aktiviteter står föreningen för, i andra fall hyr de ut huset.
- Skulle inte vi ha verksamhet skulle nog många sakna det, tror Lotta Fritz Nicander och styrelsekollegan Marie Eriksson håller med.
Ibland tycker de att uppslutningen skulle kunna vara lite bättre, till aktiviteter som den årliga julgransplundringen brukar bara ett fåtal komma.
På andra sidan foajén finns ett litet kök, med originalinredning från 1957. Den ljusblå inredningen med skåp i massivt trä, serveringslucka och tickabeslag är i gott skick, men inte riktigt anpassad till tidens krav. Därför har föreningen ansökt om bidrag från kommunen och Boverket för en nödvändig upprustning.
- Uthyrningen av lokalen går ganska bra, men vi måste rusta upp köket. Det behövs avställningsytor, ny spis, ny kyl och frys, säger Lotta Fritz Nicander och Marie Eriksson.
De är dock osäkra på om det blir någon renovering den här gången, Vingåkers kommun dröjer med bidragsbeskedet och snart går ansökningstiden hos Boverket ut.
- Då får vi vänta till Lucia, konstaterar Lotta Fritz Nicander.