Äventyraren Christian Bodegren från Marmorbyn har vandrat själv längs Sidenvägen i ett år och vunnit Årets äventyrare. Ensamheten är något han är van vid och har lärt sig hantera.
Han beskriver sin ensamhet som planerad och förberedd, tillskillnad från den oförutsägbara som pandemin skapat. När viruset kom fick han många frågor från människor som upplever känslan av ensamhet.
– Då var det otroligt många som började känna sig ensamma, och faktiskt blev rädda för att vara ensam. Det tror jag mycket beror på att tidningar skrämde upp människor med skräckrubriker, där det stod att ensamhet är som att röka X antal cigaretter om dagen, säger Christian Bodegren.
Genom att inte vara rädd för att vara själv och att försöka ta kontroll över situationen kan man hantera pandemins påtvingade ensamhet.
– Om man tänker på det, är det bara en känsla. En känsla man kan arbeta med. Mycket handlar om att känna sig behövd eller att ingå i ett större sammanhang. Har man en stor inre trygghet i sig själv klarar man av ensamheten mycket bättre.
Christian Bodegren fortsätter:
– Men så är vi människor ganska olika. Någon kan bo själv i Sibirien och bara träffa någon var fjärde månad och inte känna sig ensam, medan en kan bo i ett sprudlande storstadsliv med familj och känna sig ensam. Det är väldigt individuellt.
Att anta projekt, sätta upp mål och ta kontakt via sociala medier, är några av de råd Christian Bodegren har på att hantera ensamheten som ökat under pandemin.
– Man kan också kontakta andra människor i olika forum och föreslå exempelvis en promenad eller en annan aktivitet, någon gång i veckan. För att ingå i ett större sammanhang, fortsätter han.
Samtidigt menar han att det är viktigt att komma ihåg att ensamheten under corona är tillfällig och att pandemin har ett slut. En känsla av ensamhet som också kan vara berikande.
– Se det som en självutveckling och passa på att göra något sunt. Börja motionera, sluta röka eller gräva ner dig i en hobby.
I slutändan anser Bodegren att det är mycket upp till en själv att ändra på hur man upplever ensamheten.
– Alla måste ta ansvar över sin egen ensamhet, ingen annan kan göra det. Och ensamhet är inget att skämmas över, men du måste berätta för din omgivning om hur du känner dig. Har man inte någon och börjar falla in i sin ensamhet så kan man ringa olika stödlinjer.