Hollywoodregissören Titus Paar växte upp i Kolmårdsskogarna på 80-talet. Drömmen om att göra filmer började redan där. Då med en knaper rekvisita och 6 000 kronor från teatergruppen som han var med i. Men att komma från ett litet samhälle med visioner om att nå Hollywood, ser han inte som en nackdel. Det har istället inneburit ett kompromissande, och med mindre medel har nya koncept tagits fram.
– Jag gjorde min första långfilm 1999, sen dess har det varit mitt livs mål och största passion. Den första var Guldfeber, en cowboy-film i Kolmårdsskogarna. Vi fixade hästar, bröt oss in på djurparken och morfar smugglade in pistoler.
Titus Paar fortsätter:
– Jag har aldrig haft så mycket medel till att göra film tidigare, därför tror jag att vi från hålor i Sverige blir väldigt stora utomlands. Vi har inte haft pengastödet, så vi har fått lära oss att göra film med inga medel alls.
Nu har han funnit kärleken i Katrineholmsbon och fotografen Johanna Hagberg. Flyttlasset har gått till Johannas hus i Marmorbyn och i samma veva började de skriva på den kommande kortfilmen, Titus som regissör och Johanna som manusförfattare.
– Vi träffades i januari på Tinder. Och blev tokkära och jag blev ett stort fan av hennes konst. Sen tänkte vi att det vore kul att göra något ihop och började skriva och det fungerade jättebra. Vi har skrivit manuset tillsammans, fortsätter Titus Paar.
Om några veckor kommer Titus första kortfilm på svenska, tillika Johannas Hagbergs första film, att spelas in utanför Katrineholm. Inspelningsplatsen håller de hemlig, men Guldbaggenominerade Yohanna Idha och skådespelaren Urban Bergsten från Fartblinda, kommer att medverka i filmen.
– Det är en rysare. Jag hade börjat skriva och så råkade jag säga att den här skulle jag vilja göra film av, och tänkte inte på att Titus ser till att det händer. Det handlar om en familj som flyttar in i ett gammalt hus och märker rätt snart att det händer konstiga saker. Mamman börjar bli förvirrad och tänker att det kanske beror på det som har hänt tidigare, eller om det faktiskt är någon som händer i huset, säger Johanna Hagberg.
Filmen är baserad på Johanna Hagbergs texter som hon skrivit under en längre tid. Delvis är de hämtade ur verkligheten, delvis ur fantasin.
– Jag har skrivit lite till och från sedan högstadiet, men aldrig skrivit färdigt något förrän nu. Men jag är jättetaggad och det kommer att bli kul, fortsätter hon.
Till vardags jobbar Johanns Hagberg som fotograf på Sörmlands auktionsverk i Valla, men hon fotograferar även privat där hon experimenterar med människor och djur i bilderna.
– Jag håller mycket på med mörkare konst. När jag får tid över fotar jag också vänner och familj, fortsätter Johanna Hagberg.
I vintras utkom Titus med filmen Fear of the woods som belönades med 16 priser, bland annat som bästa regissör i New York movie awards. Utomlands är han ett välkänt namn, men menar att få i Sverige känner till honom.
– Jag gör mest filmer på engelska. Min stil har alltid passat det engelska språket bättre och passat den amerikanska publiken bättre. Det kändes rätt att göra en film på svenska nu.
Fear of the woods spelades in på femton timmar i Åre, med en mekanisk björn i två meter snö som rekvisita. Det är inte den enda filmen som varit hektisk, men samtidigt nått framgång. I The perfect weapon med Steven Seagal försökte en rysk finansiärdotter som ville spela huvudrollen stoppa filmen, och de planerade 25 inspelningsdagarna blev till 19 dagar.
– Där gick allt åt helvete som kunde gå åt helvete. Nästan hälften gick fel, men det är också min största framgång. Den gick upp som etta på Netflix i USA, säger Titus Paar.
Filmmanuset till deras kommande film har växt fram i Marmorbyn, där paret har sin skrivarstuga med utsikt över sjön Kolsnaren. I Katrineholm och Vingåker ser Titus och Johanna potential till fler filminspelningar.
– Det är verkligen kul att upptäcka Katrineholm och Marmorbyn. Jag gillar att komma från stadskärnan. Det är kul att bo i Los Angeles ett tag, men man blir galen i längden, när man gör det för mycket tappat man bort mig själv. Det är viktigt att minnas ens rötter, jag växte upp i en by som liknar Marmorbyn.
Snart kommer en dokumentär om Titus Paars liv ut, som kretsar kring den första långfilmen Guldfeber till Perfect weapon.
– Det är på riktigt den största äran jag kan tänka mig. Det är jättebisarrt. Att generationen under mig tycker att det är värt att lägga tre år på en dokumentär om mitt liv är stort.