Luften är ljummen på tågstationen när Christian Bodegren kramar om sina föräldrar på onsdagsmorgonen och kliver på tåget som är första steget till ett nytt äventyr. De är vana vid det här laget.Sommaren 2012 kom han hem efter att ensam paddlat genom Amazonas flodsystem i nio månader och 2009/2010 korsade han Saharaöknen med kameler.
Den nya expeditionen går ut på att vandra genom Mongoliet och Kazakstan tillsammans med en kamel. En promenad på minst 450 mil som beräknas ta 15 månader. Den svåraste utmaningen är vädret som skiljer sig stort mellan de norra och södra delarna.
– Temperaturskillnaden kommer att vara extrem. Vintern blir det allra tuffaste. Om man har riktig otur kan det bli så kallt som minus 50 grader.
I den 50 kilo tunga packningen finns ett vintertält och polarutrustning för att klara kylan. Förutom kylan så är en annan utmaning ensamheten. Därför har han än en gång valt att vandra med en kamel, efter att ha saknat sällskapet av ett djur när han paddlade i Amazonas.
– Jag har blivit expert på det här med ensamhet. Men man kan bli lite trött på sina egna tankar.
När Christian Bodegren landar i Mongoliets huvudstad Ulan Bator så är det första han gör att förlänga visumet, skaffa proviant och köpa en kamel. Det går till ungefär som när man köper en häst i Sverige. Man väljer en som verkar vara frisk och har ett bra temperament och så provrider man.
– Jag vill helst köpa ett stort handjur som är kastrerad. Finns det ingen stor så får jag köpa två mindre kameler.
Under den senaste ökenvandringen användes en okastrerad dromedar och det höll på att gå riktigt illa. En dag var hingsten på dåligt humör och bet Christian så illa i nacken att han fruktade för sitt liv.
Att det blev just den gamla Sidenvägen genom Asien har flera skäl. Här fanns möjligheten att leva nomadliv och vandra en lång sträcka utan att passera många länder med alla visumbekymmer som det innebär. Det är också fredliga länder och längs vägen finns grönska och vatten som kamelerna kan livnära sig på. Kazakstan och Mongoliet gränsar dock inte till varandra så Christian måste sälja kamelen i Mongoliet, ta sig några mil med buss genom Ryssland för att sen köpa sig en ny kamel när han kommit in i Kazakstan.
Christian Bodegren fick utmärkelsen som årets äventyrare 2012 men han håller låg profil. När Guinness rekordbok hörde av sig och ville lyfta fram Christians kajakprestation så svarade han att det var för osäkert att mäta sträckan på en karta.
– Jag gillar inte rekord. Jag har aldrig varit intresserad av att stå i centrum och är mer en betraktare.
Att höras och synas och jaga sponsorer till sina expeditioner är inte Christians grej. Han vill vara fri att själv välja sina äventyr utan att känna att han måste prestera något för någon annan än sig själv. För att få ihop pengar jobbar han som ställningsbyggare på olika oljeriggar i Norge. Men nu har han sagt upp sig från jobbet och gjort sig av med lägenheten för att bege sig ut på sitt livs längsta äventyr.
Vad tar du för risker?
– Jag är så envis att har jag satt upp ett mål så ger jag mig inte, men jag är inte dumdristig.
Som extra säkerhet har han hjälp av Global rescue som har möjlighet att hjälpa honom om han skulle råka ut för något oförutsett i öknen. Han har inte med sig någon satellitutrustning utan planerar att kunna uppdatera sin hemsida när han passerar civilisationen. Han har med sig en gps-tracker som visar var han är på e karta. Utrustningen laddas via solceller.
Målet är att nå Kaspiska havet i slutet av augusti 2017 och då resa till EXPO2017 i Astana där temat är Framtidens energi.