Svante Ekberg, lokalradioreportern som är i ropet efter sin dokumentär om kompisen Johans svåra sjukdom.
Den 8 december får Svante Ekberg bege sig till anrika Nalen i Stockholm, där vinnaren av årets Guldöra offentliggörs.
– Det finns sex nominerade bidrag och jag har lyssnat igenom de fem övriga, berättar 44-åringen.
Svante Ekberg finns med i kategorin Årets radioupplevelse, för den 43 minuter långa dokumentären om kompisen Johan Wohrne och hans närmast anhöriga.
Mariefredsbon Johan Wohrne, 47 år, pendlade våren 2020 mellan liv och död efter att hastigt ha insjuknat i covid -19.
– Veckan innan han hamnade på Mälarsjukhuset, och senare Karolinska, hade vi varit ute och löptränat tillsammans. Han sprang i åttor runt mig, och det gör han även efter sin sjukdom, säger Svante Ekberg.
I samband med att Johan Wohrne fördes till covidtältet i Eskilstuna väcktes en idé hos kamraten, tillika radioreportern, om att göra en dokumentär kring sjukdomsförloppet.
– Det berodde på att vi hade sett en dokumentär om dykare vid en oljeplattform, Last breath. Den var väldigt vidrig, och dykarnas symptom påminde om covid -19, alltså andningssvårigheterna.
Huvudpersonen Johan Wohrne (till vänster) och Svante Ekberg.
– Därför lovade jag Johan att jag skulle dokumentera hans sjukdomstid, för familjens skull.
Sedan kompisen fått komma hem efter nio veckor på sjukhus och var på bättringsvägen fick Svante Ekberg ett godkännande av huvudpersonen att sammanställa en rejäl berättelse, och han kontaktade redaktionen för P4-dokumentär.
– Först var de ointresserade av min idé, men jag fick dem på andra tankar då jag förklarade att jag skulle berätta historien ur barnens och läkarnas perspektiv.
Johan Wohrne tillbringade totalt 19 dygn i respirator och vid åtminstone ett tillfälle var oddsen för att han skulle överleva väldigt dåliga.
– Läkarna ringde upp familjen och sa att de kunde ta farväl via Facetime, eftersom det "inte var säkert att Johan överlever natten".
Mariefredsbon hade drabbats av blodproppar och blodförgiftning, samtidigt som hjärtat och njurarna la av.
De tre barnen, sambon Josefine, svärfadern och Johan Wohrnes ex-fru Linda har alla en central plats i handlingen. Senare fick Svante Ekberg intervjua personal på Karolinska.
– Av de som medverkar kunde jag träffa alla utom en.
Svante Ekberg har för egen del lyckats hålla sig frisk under coronapandemin, men förundrades över hur fort det kunde gå när kompisen insjuknade, dagen efter den där löprundan i Mariefred.
– Det hände dessutom i början av pandemin. I april 2020 visste vi väldigt lite om sjukdomen.
Det visade sig att radioprataren från Mariefred samlat på sig över 35 timmars material till dokumentären. Dessa skulle skäras ner till 43 minuter.
– Intervjuerna hade gjorts på arbetstid. Men att klippa ihop programmet fick jag göra i en sjöbod i hemstaden Borgholm. Där satt jag, mestadels ensam, coronasommaren 2020 och blickade ut över Kalmarsund samtidigt som programmet skulle redigeras.
Dokumentären sändes i sin helhet på fars dag förra hösten, efter att först ha portionerats ut i avsnitt hos P4 Södermanland där Svante Ekberg har sin anställning.
– Jag har varit på radion i 14 år. Men jag är mer eller mindre uppväxt i yrket eftersom min far jobbade på radion i Kalmar. Jag fick åka med honom och sova på en madrass på redaktionen när han gjorde Karlavagnen.
Hur kändes det förra hösten när jobbet var klart och dokumentären släppt?
– Skönt – men också tomt. Jag fick kolla på Bonde söker fru och allsvensk fotboll i stället.
Familjen som fick tillbaka sin pappa, sambo och ex-man efter en tuff coronaperiod. Johan Wohrne var inlagd på sjukhus i nio veckor. Av dessa tillbringades närmare tre i respirator.
Att Svante Ekberg nominerats till Guldörat för 2020 fick han vetskap om fredagen den 8 oktober.
– Då var jag i Strängnäs och spelade padel. Efter matchen hade jag 30 missade samtal på mobilen. Först fruktade jag att något hänt någon i familjen. Men sen såg jag en massa grattis-sms också ...
Framgången har rönt stor uppmärksamhet. Dels här i Sörmland, dels i hemtrakterna, där både en lokaltidning och P4 Kalmar kontaktat honom.
– Det var lite kul att Janne Rindstig, som min pappa rekryterade till radion, nu ringde upp och intervjuade mig.
Hur påverkar dokumentären och uppståndelsen den orsakat ditt yrkesliv?
– Tidigare kanske jag såg mig själv som en lättsam programledare och trodde inte att jag skulle klara av det. Men nu känner jag att jag vill göra fler dokumentärer.
– Det klart att man är glad och stolt nu. Jag är en nybörjare, det här var min första dokumentär.