– Först slogs jag medvetslös. När jag vaknade upp såg jag bara ett stort älghuvud. Då fruktade jag för mitt liv, säger hon när vi hälsar på hemma i lägenheten.
Det otäcka tillbudet inträffade vid kyrkogården i Mariefred, nära Nyponvägen där Inger Granholm, 66 år, bor tillsammans med sin papillon.
– Dagligen gör vi tre promenader. Morgon och middag går vi runt hela Mariefred men på kvällen blir det bara en kort sväng.
I fredags vid 21.30 var dock duon ute tillräckligt länge för att dras in i en närmast osannolik, men samtidigt traumatisk, händelse.
Att det fanns en älg i området var egentligen ingen nyhet.
– Den har sprungit omkring här i tre veckor. Senast i fredags såg jag den utanför min bostad. Ryktet säger att en annan person också blivit attackerad.
Under kvällspromenaden hade Inger Granholm hört att en annan hund skällde uppåt Hammarvägen, uppskattningsvis 100 meter från var hon själv befann sig när älgen kom springande.
– Exakt vad som hände har jag inga minnen av. Men troligen landade jag på armbågen.
Emil skällde inte?
– Nej, han var nog vettskrämd och mår inte bra nu heller flera dagar efter händelsen.
Efter att älgen stirrat en liggande Inger Granholm i ögonen gav den sig i varje fall av från platsen.
– Så jag och Emil kunde ta oss hem.
Smärtan gjorde sig dock påmind både under natten följande morgon. Två av döttrarna såg till att Inger Granholm hamnade på akuten.
– Ingenting är brutet. Men jag har flera mjukdelsskador. Just nu gör det jävulskt ont bara jag försöker röra mig, det känns som att benen ska vika sig. Som tur var kan grannarna gå ut med Emil.
Vad sa läkaren?
– Han trodde att jag skämtade.
Hon har fått receptbelagda tabletter. Kuren varar i tio dagar.
– Smärtan sitter i ljumskarna, säger Inger Granholm vars högra armbåge dessutom är snudd på mörkblå efter kollisionen med "skogens konung".
Älgtjuren vill hon förstås inte träffa på igen.
– Och jag hoppas att ingen annan heller ska råka illa ut!