En grupp damer håller redan på och kör för fullt i maskinerna. En annan har samlats utanför omklädningsrummet för en powerwalk. Många av just dessa har anmält sig till årets Vårrus på Gärdet den 26 maj.
Angela Aftén, 61 år, har precis dykt upp för att köra sin vanliga morgonträning. Hon brukar försöka klara av passet på morgonen så att hon kan ägna sig åt den egna firman, en frisörsalong i Bönsta Skresta skola, under resten av dagen.
– Är det bra väder så cyklar jag hit. Det blir en mil hit och en mil tillbaka. Perfekt konditionsträning, säger hon och ler.
Smilgroparna djupnar.
Det här kommer att bli hennes tredje Vårrus sedan hon gick med i Curves. Innan dess tränade hon på ett annat gym i Nyköping, men Angela säger att skillnaden är stor.
– Här är det mer kvinnligt, säger hon.
Vilket är förståligt eftersom Curves riktar sig enbart till tjejer.
– Man kommer hit för att ha roligt. Man träffar kompisar och tränar och har kul. Det är det viktigaste, säger Angela. Det här är min vänninnetid, på kvällen är det gubben, jag, hundarna och katterna. Man kan säga att det är before work i stället för after.
Angela tränar tre gånger i veckan, ibland fyra på sistone för att det är så roligt. Hon har alltid hållit på och motionera på något sätt. För Margareta Swärd, 48 år, Maggan kallad, var det tvärtom.
När hon började på Curves vägde hon 25 kilo mer än vad hon gör i dag och trodde inte alls att lite träning skulle göra resultat. Nu, tolv storlekar mindre, ska hon göra sitt första Vårrus.
– Jag var en soffpotatis, erkänner hon, men nu...ja nu känner jag mig piggare och gladare. Folk kan ibland stirra på mig och jag undrar vad det är för fel. Och då brukar de säga att de inte känner igen mig.
Men Margareta var som sagt tveksam innan hon började träna.
– Det var bara för att få tyst på min arbetskompis som tjatade som jag gick första gången, säger hon.
Nu har kompisen slutat och Margareta tränar fyra–fem gånger i veckan.
42 av Curves medlemmar i Nyköping ska alltså springa Vårruset. För att få upp träningsviljan har gymmet sagt att om man tränar 12 gånger i månaden i tre månader får man vara med i en utlottning av startavgifter. Det i sin tur gjorde att tjejerna delade in sig i lag och började peppa varandra än mer. Maggans lag kallas Lunkarna, Angelas Änglarna.
Redan i fjol funderade Maggan på att ställa upp i Vårruset, men den gången var hon skadad.
– Jag hade hoppat ut fotsäckarna. Det blir så när man är tung och börjar hoppa för mycket. Då hade jag visserligen bara tänkt att gå, nu ska jag försöka springa hela biten.
Tiden bryr hon sig inte så mycket om.
– Jag springer olika långt. Ibland är jag ute en timme, ibland en och en halv. Men jag springer inte hela tiden.
Och soffan – ja den får vara i fred nuförtiden.