För Stefan Einhorn, en av deltagarna på Litterär afton i Katrineholm den 23 oktober, var boken "Pappan" ett sätt att hålla kvar pappan ett litet tag till, få umgås med honom på övertid.
– Det finns flera anledningar till att jag skrev boken. Den ursprungliga idén var att jag gärna ville skriva om min pappa. Det var ett sätt att hålla kvar kontakten med honom. Men jag ville inte skriva en biografi, säger Stefan Einhorn, författare, överläkare och professor.
I stället för en biografi blev det vad Einhorn kallar en hybrid, en blandning av roman och biografi.
– Jag bestämde mig för att ta ett ovanligt grepp och skriva ett mellanting. Då har man mycket större frihet och kan låta kreativitet och fantasi flöda. Det visade sig vara ett bra sätt att förhålla sig till materialet på, säger han.
Pappan är Jerzy Einhorn, professor och överläkare vid Radiumhemmet. Han och Stefan Einhorns mamma Nina var två av få polska judar som överlevde Förintelsen. Det beskrev Jerzy Einhorn själv i boken "Utvald att leva". I Stefan Einhorns "Pappan" finns ett kapitel som heter "Rättegången", där Stefan ställs inför rätta för att ha skrivit boken om sin pappa.
– Det kapitlet fångar ambivalensen. Men jag tror att min pappa hade tyckt att det var okej att jag skrev boken. Jag uppfattar det själv som att det finns mycket kärlek i boken. Pappa hade som alla andra brister, men han är en väldigt viktig person i mitt liv. Jag var ganska klar över vår relation. Jag var inte bitter eller förbannad på honom. Hade jag varit det hade jag inte skrivit boken.
En annan anledning till att skriva boken var att belysa föräldraansvaret.
– Jag vill betona det enorma ansvar vi tar på oss när vi sätter barn till världen.
Du har tre vuxna barn själv. Hur var du som pappa?
– Jag frågade två av barnen vad de tyckte om mig som pappa och de sa att jag var bra på många sätt, men lite för ilsken och inte hemma tillräckligt mycket. Då insåg jag att det var något som jag var besviken på min pappa för. Jag har delvis tagit efter hans dåliga sidor.
Är det oundvikligt för barn att ta efter sina föräldrar?
– Nej, inte oundvikligt. Min pappa var arbetsnarkoman, han jobbade 100 timmar i veckan tror jag. Det har inte jag gjort. Men man kan ta efter sina föräldrar eller man kan ta avstånd från dem. Misstag gör man som förälder, men då gäller det att acceptera att man har gjort dem.
Föräldrarollen har förändrats mycket, tycker Stefan Einhorn, och kanske främst pappans roll.
– Jag tror att papparollen är annorlunda nu jämfört med när jag växte upp. På den tiden var de flesta mammor hemma och papporna deltog inte i familjelivet med barnen särskilt mycket. Dagens föräldrar är mer medvetna om hur barnen tänker och känner. Förr fanns barnen i mångt och mycket på föräldrarnas villkor. Det har blivit mycket bättre.
Stefan Einhorn blev känd för den breda allmänheten när han gav ut boken "Konsten att vara snäll", 2005, men sammanlagt har han skrivit tolv böcker. Dessutom är han ordförande i "Centrum för social hållbarhet" på Karolinska institutet i Stockholm.
– I alla mina böcker har jag skrivit om social hållbarhet. Alla vet vad ekologisk hållbarhet är, men social hållbarhet är minst lika viktigt. Jag försöker ta upp ämnen som rör de mänskliga relationerna. Den här handlar om föräldrar och barn. Boken innan handlar om våra mörka egenskaper, hur vi kan hantera dem.