Det är bara åtta år sedan Anders de la Motte började skriva. Men det var ingalunda slumpen som fick honom att sätta sig vid tangentbordet.
– Jag älskar litteratur. Mamma var bibliotekarie. Jag växte upp i en liten ort på landet. För den som inte var duktig på fotboll var det böcker som gällde, säger författaren som kommer till Litterär afton i Katrineholm den 23 oktober.
Men någon författardröm närde han inte i barndomen. I stället blev det polisutbildningen, men efter fem år i yttre tjänst och åtta år totalt var han redo för något annat. I en stor statlig myndighet kan förändringens vindar vara blott en bris för den enskilde, så möjligheten att gå vidare inom poliskåren fanns inte där och då.
Anders de la Motte fick se att ett stort transportföretag sökte en säkerhetschef, sökte jobbet och fick det. Det blev många timmar att slå ihjäl i vänthallar och på hotell, och någonstans fanns den där tanken på att använda spilltiden till att skriva.
– Det var min fru som gav mig den avgörande pushen. Hon frågade när jag skulle börja skriva, berättar han och konstaterar att många aldrig kommer till skott med sina drömmar för att de "bara" ska bli klara med en massa andra saker först.
– Men man blir aldrig färdig.
Anders de la Motte kunde svara "nu" på fruns fråga och därmed inleddes en väldigt produktiv författarbana.
– Jag är evigt tacksam för att hon satte i gång mig.
Han har inte haft anledning att ångra att han vågade satsa. För "Ultimatum" förra året fick han motta Svenska deckarakademins pris för årets bästa svenska kriminalroman.
Visst har han nytta av sin yrkesbakgrund när han skriver. Konstigt vore det annars.
– Man har en stor fördel av att vara insatt i den världen. Jag vet hur kaffet smakar och hur natten ser ut i arresten.
Detaljerna som ger en autentisk bild av polisyrket kombinerar han med påhittade berättelser som bygger på uppsnappade historier från bland annat tidningar och tv.
– Det är ett roligt jobb att hitta på karaktärer. Jag umgås med dem i ett och ett halvt år, pratar högt med dem. Sedan är det också kul att komma ut, som till Katrineholm, och prata med människor som jag inte har hittat på...
Just nu är Anders de la Motte aktuell med "Slutet på sommaren", om ett försvinnande i det förflutna som aldrig har fått sin lösning och om händelser i nutid som leder tillbaka till det som hände då.
Anders de la Motte är mycket förtjust i kriminalromaner över huvud taget.
– De har en tacksam struktur, som känns bekant även för läsarna. Det finns ett slags ramverk att luta sig mot.
Han konstaterar att den nya boken skiljer sig en del från de tidigare som var lite mer hårdkokta. "Slutet på sommaren" är mer av en familjeberättelse med en invävd spänningshistoria och den kom till efter att Anders de la Mottes pappa blivit sjuk. Föräldrahemmet såldes och därmed försvann pojkrummet och allt det som Anders de la Motte på ungas vis hade bråttom att lämna för att komma ifrån landsbygden.
Samtidigt fick Anders de la Motte chansen att komma närmare sin pappa under sjukdomstiden och återupptäcka sin hemtrakt. "Slutet på sommaren" utspelar sig i en trakt som skulle kunna vara Billesholm där författaren är uppväxt. Boken är också tillägnad pappan, som under arbetet med boken kunde bistå med svar på frågor som "vilken gröda kan man gå vilse i?".
Redan nu jobbar Anders de la Motte med nästa bok. Precis som "Slutet på sommaren" ska den bli fristående. Men tonen och berättartekniken kommer att kännas igen, lovar han. "Början på hösten" heter boken, som läsarna kan se fram emot 2017.
– Målet är en bok om året, vilket betyder att jag i princip alltid skriver.