Den modiga, vita varginnan inleder den senaste historiska romanen, "Vargarnas tid", som Elisabet Nemert kommer att berätta mer om när hon gästar Litterär afton i Katrineholm den 23 oktober. Den här gången har hon förflyttat sig till andra världskriget i Sverige. Precis som tidigare kom berättelsen till henne på ett oväntat sätt och precis som tidigare kunde hon inte värja sig.
– Jag har ingen aning om hur det går till. Första gången som det hände fattade jag ingenting.
Hennes skönlitterära debut var "Bortom stjärnan". Efter lång erfarenhet av att skriva läroböcker och fackböcker hade hon en omgivning som ville uppmuntra henne att skriva en "riktig" bok. Visserligen skrev hon redan "riktiga böcker", men så hände något oväntat.
– Jag satt i mitt vardagsrum en kväll när jag såg en bild framför mig av en kvinna. Hon syntes bakifrån och höll ett barn, en dotter, i handen. Nästa gång som hon dök upp hade hon ett namn, Sofia. Kväll tre låg jag i badkaret och då var hon så jobbig att jag tänkte "vad är det här".
Men "Bortom stjärnan" var redan född.
– Jag hörde en röst som sa, att det här är en bok som jag ska skriva, men att jag ska vänta i två år. På dagen två år senare fick jag en kraftig royalty för en bok i religionskunskap. Jag vet inte vad det handlar om. Kalla det fantasi, vad du vill.
Som adjunkt i bland annat svenska och historia kan Elisabet Nemert luta sig mot redan förvärvade kunskaper när hon ska skriva.
– Jag har ett väldigt dåligt minne, men vet vad jag behöver repetera.
Grundlig research och grundligt skrivande gör att hennes böcker tar nästan två år att skriva.
– Jag trodde inte att jag kunde skriva förrän jag började läsa filmvetenskap. Då upptäckte jag att jag hade lätt för skrivandet. Det är märkligt att jag inte hade insett det tidigare.
Elisabet Nemert förklarar att den som skriver läroböcker måste underordna sig utrymmet och bilder.
– Skönlitterärt är jag som en kalv på grönbete och kan breda ut mig hur mycket som helst. Samtidigt har jag en enorm nytta av att ha varit medarbetare i 30 böcker. Jag vet hur mycket tid jag behöver och har en struktur.
Elisabet Nemert har en stark förankring till Sörmland. Det märks i flera av hennes böcker.
– Senaste boken utspelar sig till stor del i Mellösa. Vi har haft en sommarstuga i Hälleforsnäs och jag tillbringade alla somrar när jag var liten i Mellösa och Hälleforsnäs.
Hennes böcker har tre lager: de innehåller en kärlekshistoria som ska sluta bra, för det har hon lovat läsarna. De ger en historielektion som tilltalar läraren i henne och slutligen förmedlar berättelserna en livsvisdom som hon vill dela med sig av.
– Det lagret har människor fastnat för. Jag får många brev, inte bara mejl, där folk berättar om sina minnen.
När en bok är klar reagerar hon på samma sätt varje gång.
– Först är det en otrolig lättnad. Jag har levt med mina karaktärer 24 timmar om dygnet, vaknat och somnat med dem. Sedan infinner sig ångesten och känslan av att det här är det sämsta jag har gjort. Sedan kommer tomheten. Jag behöver en avskedsprocess.
Förmodligen börjar Elisabet Nemert skriva på nästa bok till våren. Till dess samlar hon på sig sånger, fraser, ansikten som kan vara till nytta. Precis som "Vargarnas tid" lär även nästa bok tidsmässigt ligga närmare nutid än tidigare. Historien finns redan hos henne.
– Även om jag försöker hålla den borta kommer den upp.