I lövskogen står granen inte pall

Granen vinner allt mer mark i lövskogarna runt Hjälmaren, trots att miljön inte är gynnsam för den. Tre län, tre skogsstyrelser och fem kommuner går nu samman och vänder blad för att satsa på lövskogen.

Läppe2013-09-07 09:15

Terrängen är svårtillgänglig med meterhög sly, hallonsnår och gräs som väl döljer ved och hålor i marken, men före detta skogskonsulent Rolf Pettersson fortsätter obehindrat framåt.

- Här ser vi att det sker spontan återväxt av asp och björk. Lövträd växer bäst på de här markerna, säger han.

Kalhygget beskriver han som ett bra exempel på naturvård. Här ute står flera högstubbar i snåren.

- Solbelyst ved är en bristvara i dag, säger Rolf Pettersson.

Den varma och torra veden lockar till sig insekter som skalbaggar. I en mörk och fuktig skog hade svampar och mossor i stället tagit över stubbarna och bildat röta.

Enligt Rolf Pettersson är det tack vare lövskogen och intresset för att bevara den som det finns en stabil population av mindre hackspett runt Hjälmaren. En torr stubbe full med hyresgäster i form av skalbaggar betyder dukat bord för hackspetten. Den mindre hackspetten är en pratsam gynnare som ofta hörs i lövskogarna.

- Den gör ett kännetecknande trummande och har ett speciellt skrik som gör att den går att artbestämma på långt håll, säger Rolf Pettersson.

På många platser är den mindre hackspetten på tillbakagång eftersom dess livsmiljö försvinner, mycket på grund av barrskogsproduktion.

Vid kalhygget växer även en och annan ek.

- Där står det till och med en lind. Det här är verkligen näringsrika marker, säger Rolf Pettersson.

Granar som börjar växa i markerna här dör vid 50 års ålder.

- Ingen vet varför, men troligtvis beror det på den näringsrika jorden. De andra träden hjälper antagligen också till att hålla den stången.

Enligt Rolf Pettersson är de flesta barrträd planterade runt Hjälmaren och hade de inte planterats hade det spontant blivit lövskog.

Vägen till överlevnad för lövskogen går genom att den brukas, menar han och det är en del av den nya strategin. Rolf Pettersson säger att det länge varit billigare att importera lövvirke, men att Hjälmarlandskapet har stor potential att producera högklassig råvara. Till saken hör att det heller inte funnits intresse för att producera lövvirke då barr bedömts vara mer lönsamt. Nu ökar dock efterfrågan på lövvirke.

Strategin syftar också till att ta tillvara skogens biologiska mångfald och rekreationsvärden.

Vetenskapliga studier visar att människor föredrar att vistas i lövskogar framför barrskogar för rekreation. Varför tror du att det är så?

- Därför att lövskogen är mycket ljusare, säger han.

Vi korsar väg 52 och på vägen till sjökanten växer ett hav av liljekonvalj. Blomningen ägde rum på våren och är sedan länge över. Rolf Pettersson bekräftar att liljeväxten trivs ypperligt i lövskogen. Vi stannar till vid sjökanten.

- Så här ser det ut på öarna: löv, löv och löv var man än tittar. Det är Hjälmarens lövskogar. Där brukar det även finnas fiskgjuse.

På sina håll går lövskogen även långt ut i sjön. Landskapet är mycket varierande: på flera håll är markerna betade med stora solitära ekar och det finns flertalet hassellundar. Skogen präglas av mycket vilt, som hjort och älg.

Vi fortsätter resan längs riksvägen med bil och landskapet susar förbi utanför rutan.

- Uppe på höjderna växer tall naturligt. Där är jorden mer näringsfattig och torr, men längre ner går det tillbaka till löv.

Den nya strategin är en del av riksdagens miljökvalitetsmål "Levande skogar".

- Med ett naturreservat bevarar man en liten fläck. Vi vill bevara ett helt landskap, säger Rolf Pettersson.

Hjälmarlandskapets lövskogar omfattar cirka 20- 000 hektar mark.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om