Stammisarna Wanja, 81, och Roland Roberthson, 80, reser till Hjälmargården från Örebro varje sommar för att campa och hjälpa till.
På Hjälmargården och Läppe camping är det full rulle. Det är 25 grader och sol, långliggare samsas med besökare över dagen och i kaffestugan går det åt en del glass. Många passar på att hälsa glatt på Lasse Gustavsson när de går förbi. Det har nyligen varit midsommar och han firar fem år som verksamhetschef.
– Jag började midsommarveckan 2019 och kastades rakt in i hetluften. Innan dess hade jag jobbat med logistik i 25 år och mött mycket människor som facklig. Det här är rätt likt, det handlar om att möta människor och det är fantastiskt roligt, säger han.
Många av stammisarna har dock varit här långt fler säsonger än han. Vissa nöjer sig inte heller med att bara vara gäster utan passar även på att hjälpa till. Som på beställning dyker Wanja och Roland Roberthson upp i serveringen. "Utan såna som dem skulle vi inte klara oss", säger Lasse Gustavsson uppriktigt, medan Wanja och Roland bara ruskar på huvudet.
Paret besökte gården för första gången på ett Valborgsfirande i början av 1960-talet, sedan dess har de återkommit med jämna mellanrum och från 2002 har de varit volontärer under i stort sett varje säsong.
– De hade hört att jag kunde baka så jag började hjälpa till att göra brödkakor i kaffestugan. Jag skulle ha svårt att bara sitta i husvagnen, vi vill göra nåt som känns meningsfullt. Sen hjälper jag ungdomarna som sommarjobbar här, säger Wanja Roberthson.
Vad är det som får er att komma tillbaka varje år?
– Det är så trevligt folk här och vi gillar sångkvällarna i kyrkan, säger Wanja.
– Man kan sitta här och se flera hundra ungdomar som samlas på kvällarna, och sen träffar man dem senare i livet och så är de vuxna. Det är fint, lägger Roland till.
– Det är en ynnest att vara chef på det här stället. Det är jag som brukar få ta emot lovorden, men det är de som jobbar här som får allt att gå ihop. Våra volontärer är guld värda. Jag stormtrivs med jobbet, även om det är tuffa tider ibland också, säger Lasse Gustavsson.
Elina Stageklint, 19, jobbar sin tredje sommar på Hjälmargården och är denna gång ansvarig för kaffestugan.
I kaffestugan en dag som denna vill många köpa glass.
Hjälmargårdens omdöme på Google reviews – där alla besökare med en mejladress kan lämna ett betyg på sin upplevelse av platsen – ligger mycket bra till jämfört med andra campingar i regionen. Enligt nyhetsbyrån Newsworthy kniper de en delad förstaplats bland alla campingplatser i Sörmland (den andra guldmedaljören är Malmköpings bad och camping).
– Det är fantastiskt kul, men jag är en sån som fokuserar på allt som behöver förbättras. Har vi haft en gäst som har varit missnöjd känns det jättetråkigt, för vi vill ju möta allas behov. Vi har inte den flashigaste campingen, men vi försöker att hålla det rent och fräscht. Sen vet jag om att det finns saker som är gamla som vi försöker att göra det bästa av, säger Lasse Gustavsson.
Bland de nästan 900 omdömen som har flödat in för Hjälmargården rör flera kommentarer den goda stämningen.
– Vi har en bra dialog med camparna och försöker alltid att mötas, även om vi inte lyckas varje gång.
Vilken negativ feedback kan ni få?
– Vissa kan klaga, med all rätt, på toaletterna, som har sett sina bästa dagar. Så vi har börjat förnya, men det tar tid att komma upp i den standard vi vill ha. Och efter pandemin har virkespriserna varit helt otroliga, så det har inte varit läge att ta allt på en gång. Man får gräva där man står och förbättra i den takt som går.
Hjälmargården går under epitetet "en kristen gård", men verksamhetschefen Lasse Gustavsson är tydlig med att alla är välkomna, oavsett tro.
Många kommer till Hjälmargården för utsikten över just Hjälmaren.
Många av långliggarna har byggt proffsiga trädäck på sina ställplatser.
Läppebadet ligger i nära anslutning till Hjälmargården och Läppe camping, men stranden är öppen för alla.
Varifrån kommer folk ifrån?
– De åker från Stockholm, Karlstad, Örebro, Göteborg, och vi har väldigt många katrineholmare. De kan ställa sin vagn här i början av april och står kvar tills vi stänger i september.
Vilka har åkt längst?
– Vi har många tyskar här, det finns en tysk Facebook-grupp för campare och där skriver folk om pizzorna från vår matbod. Så de som kommer hit frågar ofta efter matboden och det är fantastisk reklam för oss.
Karin Eriksson, 91, från Julita.
När Lasse Gustavsson spatserar runt bland raderna av campinggäster stannar han ofta till för att småprata. Av de cirka 120 ställplatserna är ungefär hälften säsongsplatser medan resten är för daggäster. Många av säsongarna har byggt trädäck för en permanent uteplats.
Karin Eriksson, 91, är från Julita. Hon hamnade här av en slump får många år sedan när de åkte runt med husbilen.
– Här trivs man bra. Det här är det bästa, så mycket vänner man har fått här. Jag gick runt på midsommardagen och bara pratade med folk. Det är människorna som gör att man kommer tillbaka, och att det är så lugnt och fridfullt, säger hon.
Peder Janze, 65, från Örebro.
Långliggaren Peder Janze, 65, från Örebro, är här för 10:e säsongen i rad.
– Det är tillräckligt nära, så man kan åka hem när man vill. Men jag är alltid här när det är fint väder. Det är en liten pärla, det blir som en sommarstuga fast med mycket mindre jobb, säger han.
Iréne, 68, och Tommy Larsson, 73, från Köping. Här med hunden Biffen.
Iréne, 68, och Tommy Larsson, 73, kommer från Köping. De har varit här de senaste 15 åren och kan inte tänka sig att spendera sommaren någon annanstans.
– Det här är det bästa som finns, det är paradiset på jorden. Förtältet står kvar hela året så det är bara att dyka upp. Det här är svensk sommar för oss, säger hon.