Min liknelse mellan en journalist och en fyraåring som ställer många frågor, ofta med ett aldrig sinande förråd av ordet varför som uppföljning, skapade nyfikenhet. Till vem ställer journalisten frågor, ville de veta? Och passande nog, varför? Har du träffat några kändisar, fick jag också försöka svara på.
Till många olika människor och för att försöka skapa förståelse blev svaret på det första två frågorna. Statsministern bland andra, på den tredje frågan.
Detta sista, att jag har fått träffa statsministern, det slog stort. Större än Samir och Viktor och drottningen.
Var han trevlig och ville han svara på mina frågor, undrade nioåringarna.
Trevlig och lite sådär svarsvillig som en politiker är, rapporterade jag, oförberedd på nästa fråga: talade statsministern sanning och hur kunde jag i sådana fall veta det? Om svaret på de frågorna blev tillfredsställande för de nyfikna tredjeklassarna kan jag inte lova. Jag gick i alla fall därifrån nöjd och med gott hopp om framtidens källkritiker och nyhetsläsare.