Uppgiften var att beskriva en person på en buss och mannen jag hade valt hade både höknäsa och andra drag som beskrivits med hjälp av formuleringar från en eller en annan kärleksroman. Nuförtiden ser jag tillbaka på det minnet med lite dåligt samvete. Inte på grund av det pinsamma, utan för att jag påminns om hur mycket jag faktiskt läste på den tiden. Speciellt dåligt samvete fick jag när jag läste om forskning som visat att det bästa man kan göra för att få barnen att sitta och läsa, är att göra detsamma. Föga förvånande. Eftersom dåligt samvete ska åtgärdas, helst med en dos överkompensering, har jag därför strategiskt placerat ut gamla favoritböcker lite här och var hemma. Jane Eyre får bo på toalettpallen och Borta med vinden (jag kunde inte låta bli) i vardagsrummet. Och eftersom man som småbarnsförälder aldrig får vara ifred på toa kommer mina barn garanterat få se mig läsa på en plats i hemmet i alla fall.
Jane Eyre får bo på toaletten
"Du har läst för många kärleksromaner!". Orden stod skrivna i ilsket rött bredvid min text, på det vita pappret jag lämnat in till universitetsprofessor efter en uppgift. Och det stämde ju så himla bra.
Så jobbar vi med nyheter