Ni vet det där ekorrhjulet med att fylla ett ekande kylskåp, skjutsa runt på ungar, bestiga tvättberg och försöka trolla med knäna när alla i familjen vill äta olika maträtter. Och nej, jag driver varken restaurang, kemtvätt eller taxiverksamhet. Det bara känns så. Särkilt när man en morgon har gått upp okristligt tidigt och varit snäll och fixat frukost:
"Det här har inte jag beställt" säger minstingen.
"Det här är inget hotell" kontrar jag surt.
Då är det läge att ta sig en tur till stallet. På hästryggen kan man inte tänka på något annat än nästa hörnpassering, att räta på ryggen och att sitta mitt över hästen utan att hamna i obalans. Man måste vara mentalt närvarande varenda sekund om man ska hitta ett bra samspel med hästen. Total avkoppling med andra ord, till skillnad från resten av livet när man alltid gör minst fyra grejer samtidigt, varav hälften blir glömt och resten blir halvdant gjort.
Det allra roligaste är att hoppa bana. Man blir som barn på nytt när man kryssar mellan färgglada hinder i full galopp. Det är tur att ridskolan finns, så man kan koppla av en stund.