En kollega berättade härom dagen att hon funderar på att börja tillverka egna lampskärmar. Jag raljerade en stund över att vissa har alldeles för mycket tid. Tills jag insåg att jag själv förstås har precis lika mycket tid.
Nyligen var det "pi-dagen", alltså 14 mars (3,14, ni fattar). Detta firade en 24-årig student med att sätta nytt svenskt rekord i att rabbla pi-decimaler. 13 208 stycken fick han ihop, tagna direkt ur minnet. Hur har man tid att lära sig alla dessa siffror? Jo, han har använt samma 24 timmar om dygnet som alla vi andra hade kunnat göra.
Men faktum är att de flesta av dygnets timmar går utan att man egentligen förstår vart de tar vägen. Ända tills man får lite "bonustid". Tid man egentligen inte skulle haft. Som härom dagen, när jag mirakulöst nog lyckades komma hem från jobbet 1,5 timme tidigare än vanligt (hysch, säg inget till chefen!). Då plötsligt hann jag både köra en maskin tvätt, laga ett par jeans, lägga ut säljesannonser på nätet och en massa andra måstegrejer innan det var dags att hämta barnen. Det var som att dygnet förlängts med 1,5 timme!
Nästa gång jag får 1,5 timme bonustid ska jag satsa på hundra pi-decimaler. Och en lampskärm.