Själv har jag, under olika tidsperioder i livet, i ett litet urval önskat att jag kunde stoppa tiden, att jag innehade fotografiskt minne, och att jag ägde förmågan att i min mun omvandla mindre begärliga smaker till något jag tyckte var mycket godare (till exempel att grönsalladssmaken ersattes med toner av sockersöt lakritsgodis, för att göra det mer trivsamt att äta hälsosamt). Gemensamt för all denna strävan var att den aktuella superkraften skulle verka snabbt, vara enkel att styra och tänkt att ge mig själv trevliga fördelar.
Tidens tand får en att inse nya saker, får en att överge tidigare tankesätt till förmån för nya. Numera ser jag att de riktiga superkrafterna finns hos den engagerade människan som ägnar sig åt att hjälpa andra, hos den som själv vågar be om hjälp och hos den som har modet att säga ifrån vid orättvisor. I det avseendet är superkrafter något enkelt, men på samma gång svårt. Svårt eftersom dessa fantastiska förmågor inte bara poppar upp, enkelt då de redan finns inom oss och bara väntar på att få plockas fram.