Det här visar årets pressfrihetsindex som nu har presenterats av Reportrar utan gränser. Årets index visar att det fria ordets position försvagats över hela världen.
Kanske tror du att Sverige, som har världens äldsta tryckfrihetsförordning, 250 år i år, självklart ändå ligger bäst till? Nej. På första plats ligger Finland och detta för sjätte året i rad. Sverige hamnar på åttonde plats och har backat tre placeringar sedan förra året.
Reportrar utan gränser skriver i sin rapport att ideologiska strömningar, regeringar och privata intressen gör gemensam sak för att tysta det fria ordet världen över. Så sent som i veckan har vi hört rapporter om journalister som attackerats under en fotbollsmatch här i Sverige. Ett agerande som förstås är skrämmande. Journalister måste kunna rapportera fritt, utan hot och våld.
Vi måste komma ihåg att ett fritt flöde av information och åsikter är demokratins kärna. Det fria ordet är inte bara viktigt för journalister, utan för oss alla. Det fria ordet är en medborgerlig rättighet.
I Sverige är tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen tänkta att fungera som skydd för det fria ordet. Men de undersökningar som branschorganisationen Tidningsutgivarna, TU, gjort tillsammans med Sifo sedan 2006 visar att det fria ordet ständigt hotas av begränsningar. I dessa undersökningar har riksdagsledamöter till exempel fått frågor om sexistisk reklam ska förbjudas i lag och om ett förbud mot teckningar och bilder som kränker religioner är en god idé? Självklart säger nog många, men på ett seminarium här på Katrineholms-Kuriren förklarar TU:s chefsjurist att när riksdagsledamöter svarar jakande på de här frågorna skulle det också få till följd att vi tullar på tryck- och yttrandefriheten om de genomdrivs.
På många håll i samhället försvåras också journalisters jobb på ett vis som säkert inte är grundviljan, men som ändå får tystande konsekvenser. Har du barn i skolan har du säkert fått fylla i en blankett med frågor om hur och var ditt barn får förekomma med namn och bild. Skolväsendet vill förstås fullgöra sin skyldighet att ta hand om uppgifter om ditt barn på rätt sätt, ur personuppgiftslagens perspektiv. Som föräldrar ska vi kryssa om bild på vårt barnet får publiceras på internet, på Facebook, på Twitter och kanske i skolans egna broschyrer. Men inte sällan ställs också frågan om barnet får medverka i media och de där blanketterna gör det ofta svårt för journalister att låta barns och ungas röster att höras. Blanketten blir som ett dörrstopp även för media, trots att vi vill att också unga röster ska höras, ska kunna nyttja sin meddelarfrihet och det i vilket ämne som helst. Där borde inte en blankett stå i vägen.
I årets pressfrihetsindex backar Polen 29 placeringar, till plats 47, och Reportrar utan gränser påminner om hur regeringen där handplockat mediechefer för att kunna styra journalistiken i den riktning man önskar. Det kan aldrig vara en acceptabel väg.
Reportrar utan gränser konstaterar att Europa fortfarande har de friaste medierna i världen – men samtidigt går utvecklingen just nu åt fel håll. Jag vill aldrig behöva uppleva det journalistkollegor från Syrien vittnar om: ständig rädsla att få sparken, eller kanske både hotas och misshandlas och tvingas fly landet, för en rapportering som regimen inte gillar.
Ordet ska stå fritt.