Sen får han i uppdrag att ta med en tidning till skolan, för nu ska klassen jobba med dagstidningar. "Men vi var bara tre som hade en tidning med oss", förklarar han lite förvånat. "Många har ingen tidning hemma och vissa visste inte ens vad en tidning är", berättar han vidare och säger att det är klart att han vet vad en tidning är och vad en reporter gör, för hans mamma jobbar ju som journalist. Och jo, han är ganska säker på att han ska prenumerera på en tidning när han blir stor.
Hans teori är att folk börjar bry sig om nyheter och sådant när de är kring 18 år. "Man behöver en tidning för att läsa nyheter och så att man vet vad som har hänt i världen. En tidning gör att man vet mer. Det är vettigt".
Samtidigt som yngsta sonen berättar om dagstidningar och journalistik får jag ett mejl i min inkorg. Det är en inbjudan till ett seminarium där antropologen Katarina Graffman, som länge studerat ungas medieanvändning, ska försöka svara på frågor om hur Generation Z kommer att konsumera nyheter.
Generation Z är de som är födda mellan 1995 och 2015 (bland andra mina två barn) och den första generationen som har levt hela sina liv med mobiltelefoner, socialt nätverkande och onlinevideo och som för dem alltså är lika självklara inslag som papperstidningen varit för äldre generationer.
Nu vill Graffman hjälpa oss som verkar i mediehus att förstå hur Generation Z:s medievanor kommer att påverka oss och vårt traditionella utbud. Hon kommer att försöka svara på vad som händer då sådana som min 8-åring en vacker dag tar steget ut i arbetslivet och, som han själv säger, kommer att vilja börja hänga med i nyheterna. Kommer papperstidningen att vara valet då? Eller är det mobilen som är den självklara enheten för nyhetsförmedling? "Ja, visst kan man läsa nyheter i telefonen också. Det ska jag göra när jag är borta någonstans och det inte kommer någon tidning", säger 8-åringen och får stöd av 11-årige storebrorsan: "Hemma läser man en tidning. Det är väl roligare än att sitta med mobilen? Och det står väl mer i tidningen än i mobilen?"
Fast 11-åringens framtidstidning är inte av papper. Istället beskriver han en tidning i form av en läsplatta, där man trycker på en knapp och får upp en svävande blå text framför sig i luften som man läser. "Fast det står nog samma sak där som i en vanlig tidning", förklarar han och har just förkunnat att journalistiken – oavsett form – nog alltid kommer att leva och behövas. "Med en tidning kan man hålla mer koll", säger 11-åringen.
Nu gäller det bara för oss i mediehusen att anta utmaningen att kunna presentera journalistiken i en form som lockar för att kunna ta plats i Generation Z:s liv. För som 8-åringens lärare skriver i veckobrevet: "Det märks tydligt att dagstidningar inte existerar i barns liv på samma sätt som för några år sedan".