Svaret till den oroliga prenumeranten är: nej, den kommer inte att försvinna ur lådan. I så fall skulle du fått ett brev av oss som berättat att du skulle vara berörd. Inget brev, ja då ska tidningen komma som vanligt.
"Vill ni inte ha några prenumeranter längre?", biter en annan landsbygdsläsare till i ett brev och är inte nöjd med alternativen som vi ger till den som förlorat budutdelningen: få tidningen med posten (vilket oftast innebär en leverans en bra stund efter frukost), läsa tidningen som så kallad e-tidning (samma tidning som pappersversionen men i digital form och den finns tillgänglig att ladda ner då det fortfarande är natt för de flesta) eller åka och hämta sitt exemplar själv i en så kallad samlingslåda.
Även i radion hörs besvikna röster, som vill ha sin tidning på samma sätt som de alltid fått. Debatten om landsbygden tar fart. Landsbygdens utarmning och bristen på service. Bortglömdheten. Sveket. Och här blir de 113 indragna budexemplaren kronan på verket.
Men Katrineholms-Kuriren kan inte bära skulden. Vi kan inte bära skulden för den knipa som landsbygden på sina håll befinner sig i. Tvärtom kan vi anses vara lika drabbade som våra 113 prenumeranter. För om till exempel bredbandsutbyggnaden skulle se likadan ut i hela landet skulle det vara enkelt att överallt ersätta papperet med e-tidningen. Där är vi på samma sida.
Vi vill absolut ha läsare på landsbygden – men eftersom vi är ett privat företag som måste bära våra egna kostnader har vi i dag inte råd att bära ut tidningen till de allra dyraste adresserna där det kan kosta runt 8000 kronor om året bara för utbärningen. (Sammanlagt betalar vi över en miljon per månad för tidningsutbärningen, av dessa kostnader får vi ett distributionsstöd som täcker mindre än två procent av kostnaderna). Leveransen av en e-tidning däremot är billig – om den funkar.
Debatten får ytterligare fyr när lokalradion pekar på att Katrineholms-Kuriren idag jämfört med för tio år sedan skriver färre artiklar om kransorterna. Ja, i alla fall blev det resultatet när journaliststudenter räknade artiklar i tidningen under två nyhetsveckor 2005 och jämförde med motsvarande veckor 2015. Ser vi inte lika brett längre?
Visst gör krympande resurser att vi tvingas välja hårdare vad vi ska göra. Längre avstånd kan vara det som gör att ett jobb väljs bort när antalet journalister på redaktionen är färre.
Men jag vill ändå hylla det grymma journalistjobb som mina 20 medarbetare gör varje dag. Enligt forskningen tillhör Katrineholm den mest bevakade kommunen i sin storlek och även Vingåker bevakas mer än snittet i sin. Och det är faktiskt vår förtjänst. För även om vi säkert kan bli bättre på att se landsbygden och kransorterna så är verkligheten den att det egentligen bara är vi som är här och rapporterar. När mötte du en lokalradiojournalist utanför ditt hus i Flodafors senast? När du slår på radion idag och får en nyhet om Katrineholm eller Vingåker kan du vara ganska säker på att det är just Katrineholms-Kuriren som citeras. Vem hade rapporterat om din hemort om inte vi fanns?