Jag är en vinnarskalle. Hatar att förlora. Det händer att jag hellre avstår vissa tävlingsmoment än går in i dem chanslös.
Som vinnare är jag dessutom dryg. Nöjd med min prestation. Lite ödmjuk kan jag vara, men nog mest för syns skull.
Som förlorare är jag bitter och grinig, och kan till och med vara lite dum. Tackla motspelarna i innebandyn extra hårt när saker går mig emot, skrika elakheter efter domare och så vidare.
För mig är det inte viktigt att kämpa väl - om det inte leder till seger. Hedersamma nederlag provocerar mig.
Men det finns en sak jag tävlar i helt prestigelöst, utan att ens hoppas på vinst. Jag brygger öl. På lördag avgörs SM i Solnahallen, och alldeles oavsett vad öldomarna kommer tycka om mitt och bryggarvännens bidrag är jag nöjd med resultatet.
Det finns ett talesätt inom hembryggarkretsar som är tillämpbart: "Prova - det blir alltid öl!". Egentligen handlar talesättet om receptmakeri och experimentlusta, men det funkar även i det här sammanhanget. Oavsett vad domarna säger - är det ett öl vi har bryggt! Det kan de inte ta ifrån oss.