I ett nyhetsbrev härom dagen förklarade hon att ingen mer tidning ska få retuschera bilder på henne till oigenkännlighet.
Vingåkersdottern och skådespelerskan Ellen Bergström visar sina celluliter på bild och försöker förklara att den yta som presenteras i sociala medier inte är på riktigt.
Underbara Stina Wollter skakar rumpa på Instagram utan att vara en "size zero" och tokhyllas av tacksamma kvinnor.
Kan det vara en ny rörelse vi ser, mot en något mer nyanserad bild av kroppen och skönheten?
Jösses, så befriande om så är fallet. Ty vi människor finns i alla möjliga storlekar och former. Vissa, inte minst hon som är på bild under den här krönikan, låter sig inte tryckas in i en gängse mall. Det är bara så.
Den som vet hur det är vet också att "det är bara att äta mindre och röra sig mer" inte är så enkelt att göra som att säga. Andra, som är byggda annorlunda, har inte samma förståelse. Det är okej. Men det är inte okej att bete sig som en idiot för det.
Stina Wollter får inte bara glädje som svar på sitt mod. Hon får också skit för att hon visar sig precis som hon är, med valkar och hårväxt och allt.
Ni minns väl när TV4 hade ett inslag om kroppspositivism och visade Stina Wollter dansande i underkläder samtidigt som Katrin Zytomierska, med företag i LCHF-branschen, fick sitta och säga att överviktiga människor är lata och oattraktiva. Zytomierska insåg efteråt att hon hade klivit över en anständighetsgräns och bad om ursäkt samt framhöll att "man får se ut precis som man vill".
Det är ju kul att hon har mognat så pass, att hon har insett det som vi andra försöker övertyga våra barn om från start: "du duger, precis som du är".
Kroppspositivism handlar om just det. Du duger, vare sig du har ett vältrimmat sexpack på magen eller en ostyrig vetedeg. Du duger, med silikonbröst eller taxöron, med en rumpa som står ut som Kim Kardashians eller en saggig en som slutar strax ovanför knävecken. Lyssna inte på den som vill få dig att tro något annat.
Men samtidigt: kroppspositivism kan också vara problematisk, om den handlar om vikt. När det blir extremt åt ena eller andra hållet mår en inte bra, helt enkelt. Livet blir begränsat och kring detta faktum finns inget positivt alls.
Jag har full förståelse även för människor som reagerar negativt på extrem under- eller övervikt. Men det är möjligt att föra en saklig diskussion som inte handlar om att folk skulle vara äckliga, korkade och oattraktiva.
Vi har så bråttom att få in folk i fållor och kategorier. Det tycks vara lättare för oss att förstå en rörig värld då. Men det finns smalisar som är storätare och tjockisar som går på gym.
Döm inte folk efter deras yta om du inte vet något om dem. Vi kämpar alla för något, men mest av allt hoppas jag att vi kämpar för att må bra. Det betyder trots allt så mycket mer än släta lår.