Min mamma är över 80 år och jag skulle gissa att hon har varit sparbankskund i 60 av dem. Men i kassan möttes hon av ett snipigt "är du kund hos oss?". Om hon inte hade svarat ja? Hade bankpersonen vägrat att byta ut några skrynkliga sedlar till släta? Hade hon fått betala en rejäl avgift för denna avancerade och tidsödande tjänst?
Min mamma, som är sparbankskund på annat håll i landet, är liksom i andra änden av det som nu rullas upp inom bankvärlden i Sörmland. Sörmlandsbankens förra vd hade alltså 4,8 miljoner kronor i lön förra året. Fyra. Komma. Åtta. Miljoner. Kronor.
Enligt de uppgifter som TV4-Nyheterna först rapporterade om ska Joacim Lindgren ha sett Bruce Springsteen för 75 000 pix (vd:n måste ha gått på en ordentlig nit på den svarta biljettmarknaden), lagt 100 000 kronor på Melodifestivalen (hur är det ens möjligt?) och köpt cigarrer för 58 000 spänn. Men använde han sin miljonlön till utsvävningarna? Alls icke. Det var tydligen banken som ovetandes stod för fiolerna. Exakt vad som har hänt lär förhoppningsvis bli känt så småningom, men att något luktar illa är helt klart.
Jag kan inte låta bli att tänka på Johan af Donner, en tidigare chef på Röda korset som för några år sedan dömdes till fem års fängelse för att ha förskingrat nästan åtta miljoner från sin arbetsgivare och från Cancerfonden där han också jobbat. Han stal alltså från de mest utsatta för att finansiera ett liv med juveler och lyxbilar. För att inte tala om den skada han åsamkade Röda korset en tid efteråt, när folk inte längre ville skänka pengar för att de befarade att slantarna skulle hamna fel. Af Donner, som hade en fin lön på Röda korset, levde ändå skyhögt över sina tillgångar med lyxiga utlandssemestrar, hejdlös shopping och designmöbler i paradvåningen.
I rättegången mot honom 2010 sa Johan af Donner att han nog hade drabbats av "guldsot".
En kan inte låta bli att undra om Joacim Lindgren har smittats av samma åkomma. Mycket vill ha mer. Det tycks ibland som om den som redan har mer än någon kan begära kliver över en osynlig gräns där girigheten blir gränslös. Eller, i värsta fall, där en inte ens förstår att en gör fel.
Ironiskt nog har den nu aktuella bank-vd:n samma förnamn som världens rikaste fiktiva fågel, han som simmar bland sina älskade pengar hemma i Ankeborg. Men säga vad man vill om Joakim von Anka: han köper i alla fall inte hotellnätter och handväskor för pengarna. Och om han så gjorde, skulle han inte använda andras slantar.
Som vanligt är det folket på golvet som kommer att få ta smällarna av skandalen. I Röda korset-fallet var det de ideella krafterna som i stället för en slant i bössan fick en utskällning. I banksammanhang kan en gissa att det är folket i kassan som får höra ett sanningens ord från ilskna småsparare. Den som är roten till det onda på en nivå som denna tycks ha en förmåga att resa sig, skaka av sig och gå vidare.