Emil i Lönnebergas svärord på auktionen i Backhorva fick öronen på pappa Anton, kyrkvärden, att krulla ihop sig av fasa (för allt det här har förstås hänt på riktigt). Hundan. Finns det ett värre ord?
Det finns det förstås. Världen är full av svärord, och jag hör till dem som borde tvätta munnen med tvål ibland. Könsord kommer aldrig över mina läppar, men en gammal hederlig svordomsharang är sällan fel när en slår stortån i en tröskel. Tänk då vilken lycka, när ny forskning visar att en imponerande svordomsarsenal visar på ett stort ordförråd.
Och det går ju att svära med finess. Kapten Haddocks "anfäkta och anamma" är allt lite poetiskt. "Jämrans", "järnspikar", "fy fläen", "för hundra gubbar" och "jädrar i min lilla låda" är också rätt fina. Och nu tycker jag verkligen inte att en ska kalla folk dumma saker. Men om de är riktigt, riktigt förtjänta av det kan en dra till med "syltrygg", "luskung", eller kanske rent av "pottsork". Men bara när ingen hör, förstås.