En klassiker är skämtet om kvinnor och män: ett par är ute och åker bil när den kaffesugna kvinnan säger "titta, där kan man stanna och fika", medan han lugnt kör vidare efter ett "jaha". En direkt uppmaning från hennes sida hade antagligen gjort susen. Eller?
Ibland kan tystnaden få tala. Det går sådär, kan jag säga. "The silent treatment" är egentligen en vedervärdig handling, men just nu använder jag den i brist på annat. I många veckor har säljare eller åtminstone en ihärdig dator som representerar ett företag ringt mig. Ibland varje dag, ibland med några dagars mellanrum. Företaget är i ventilationsbranschen och samtalen kommer från riktnummer i hela landet. Men numren tillhör samma företag, som jag inte vill ha någon kontakt med. Jag svarar genom att inte svara.
Numren blockeras, jag har mobilen nixad, men samtalen fortsätter att komma. Det har blivit till en sport mellan mig och en ansiktslös motståndare. Jag tänker inte svara. Det är förstås dumt, men om jag skulle lyfta luren och råka svara ja på någon fråga får jag väl en faktura baserad på en hopklippt inspelning där jag tackar ja till att betala flera tusen för ingenting.
På tal om kommunikation, eller kanske brist på den, har vi människor som ständigt talar i gåtor kring min yrkeskår. Vi mörkar, sägs det, kring invandringen. Vi berättar inte allt. Alla svepande anklagelser, utan konkreta exempel, gör mig urless. Att en före detta kulturminister anammar beteendet gör mig dessutom mörkrädd. "Om frågan är ifall medierna rapporterar allt, då är svaret självklart nej. Om frågan är ifall medierna systematiskt och av politiska skäl väljer att inte rapportera om vissa fakta, ja då är svaret också nej. Att inte rapportera allt är helt enkelt inte samma sak som mörkläggning, och jag har inte sett någon studie som visar att medierna systematiskt mörklägger", säger journalistikprofessorn Jesper Strömbäck i en viktig artikel i tidningen Journalisten.
Vilken tur sen, att det finns mer lättsam, om än svårtolkad, kommunikation här i livet som motvikt till allt som är tungt och svårt. I ett hem med tonåringar kan det exempelvis låta så här (översättning inom parentes):
"Chillaaaaa" (låt mig vara allena och sluta tjata, kära mor)
"Jag gjorde ju det i går" (min kvot för att plocka ur diskmaskinen är fylld för all framtid)
"JAAAAAAA!" (ja, min högt ärade moder, jag bedyrar att jag inom kort skall städa mitt rum)
"Vad ska vi göra i helgen?" (kan ni skjutsa mig till X med tio minuters varsel och stå i ständig jour närmaste dygnet för att hämta?)
"Taeen" (tack för maten)
"Vablrdfmdda?" (vad blir det för middag?)
Ungdomar kan ha en avundsvärd förmåga att hushålla med energi genom att dra ihop alla ord de säger till ett enda. I vårens tid vill förstås även en gammal skata som undertecknad känna ungdomen spritta i sig. Så från mig till er alla:
Enrititglapsk!