Det är en temadag i min smak och något som jag tänker fira. Pasta är nämligen ett livsmedel som jag inte kan vara utan och definitivt min absoluta favorit.
Den som har träffat mig vet ju att jag har en viss rondör. Då och då kommer ett bantningsinfall. Jag lyssnade på två LCHF-predikanter i min närhet som likt pastorer på ett väckelsemöte lovprisade LCHF-dieten och övertygade mig om att det var den rätta vägen och den enda vägen. Jag blev frälst.
De första veckorna av frälsningsrus var fantastiska. Jag kunde banta samtidigt som jag levde på enbart goda saker såsom äggröra, bacon, blodiga biffar, grädde och bearnaisesås. Men redan efter ett par dagar började jag sakna min favoritmat – pasta. I LCHF-dieten är pasta strängeligen förbjudet, ty pasta kryllar av onda kolhydrater. Jag vågade inget säga till predikanterna men min kropp fullständigt skrek och längtade efter pasta. Jag kunde nästan känna den underbara smaken i munnen och jag drömde om makaroner och tagliatelle.
När bacon och bearnaisesås efter ett par veckor började smaka väldigt illa gav jag upp. Det måste finnas mindre plågsamma sätt att banta på. Jag kapitulerade och firade – med en stor tallrik spaghetti och köttfärssås.