Jag minns själv den där underbara känslan efter att man kramat fröken, sagt tack och hej och när ett helt lång sommarlov väntade. För det var just hur långt sommarlovet var som var det underbara. Man hade hur mycket tid som helst att spendera på roliga saker.
När man är barn måste tiden gå mycket långsammare än när man närmar sig de 40 som jag gör. Tiden går allt fortare ju äldre man blir av någon konstig anledning. Sommarlovet som barn kändes då som att det var ett halvår långt fast det ju egentligen var ett par månader.
När man yrkesarbetar, och har fem veckors semester att njuta av, går det i stället alldeles för fort. De få veckorna man har känns mer som ett par veckor. Det gäller för övrigt också hela sommarårstiden. Nyss var det ju maj, nu har redan nästan halva juni passerat, och snart är det juli.
Passa på att njuta, sommaren är som bekant alldeles för kort. Och är det så att den går snabbare ju äldre man blir bävar jag för att bli pensionär.