Statens konstråd har ett regeringsuppdrag att satsa på offentlig konst i miljonprogrammet – allt i samarbete med invånarna. "Konst händer" heter projektet, som är en del av den större satsningen "Äga rum". Syftet är att stärka kulturen och demokratin i områden med lågt valdeltagande.
Civilsamhället och kommuner har kunnat söka pengar till att få delta i konstprojekt. Av 153 ansökningar har en från Iris (Invandrarnas riksförbund i Sverige), med säte i Katrineholm blivit en av 28 som nu granskas närmare. I onsdags var representanter från Statens konstråd i Katrineholm för att få bättre insyn i projektidén.
Och det är inte vilken idé som helst. Iris, som har fastighetsbolaget Incola AB med vd Susanne Staf som medsökande, har en lång rad organisationer och enskilda bakom sig kring idén att skapa en samlingsplats för kvinnor i Nävertorp; organisationen Zonta för yrkesverksamma kvinnor, Iffi (Internationella föreningen för invandrarkvinnor), kvinno- och tjejjouren Miranda, romska kvinnoföreningen samt kvinnor bosatta i Nävertorp.
I ryggen har de i sin tur två konstnärer, Madeleine Hatz, Katrineholm, samt Anna Viola Hallberg, Stockholm, som tillsammans med övriga brinner intensivt för projektet.
Nävertorp är ett område med segregation, där kvinnor riskerar isolering, lyfter Iris fram i ansökan till Statens konstråd och tillägger att ett socialt liv för vissa kvinnor enbart kan ske i sammanhang där enbart kvinnor är närvarande.
– Målet är en Gold Earth Dome i Nävertorp, en grandios kupolbyggnad för alla sorters grupper, berättar Anna Viola Hallberg.
Tankarna på en konstnärligt gestaltad kupolbyggnad har hämtat inspiration från ett tidigare projekt som Madeleine Hatz har arbetat med. En permanent byggnad är den yttersta drömmen, men till att börja med skulle kvinnornas nya vardagsrum i Nävertorp snarare kunna vara ett tillfälligt kupoltält med koppling till både konstnärlig process och medborgardialog.
– Med konsten kan man göra det oanade, säger Anna Viola Hallberg som framhåller att lokalen ska vara till för alla kvinnor, oavsett var de bor.
Många kvinnor i Nävertorp får inte den språkträning som de behöver.
– Vi träffar inte svenskar, säger Amuna Ali som är bosatt i området.
– Om vi träffar olika nationaliteter får vi prata språket också. Alla vill prata svenska.
Goska Sobczak, ordförande i Iffi Katrineholm, ser samma behov:
– I många kulturer ser man inte gärna att kvinnor går ut på offentliga platser där det finns män. Om det bara handlar om kvinnor blir det lättare.
Möten mellan språkgrupper i en fristad för kvinnor, där aktiviteter som workshops och kurser kan pågå, det är målet för kvinnorna bakom projektidén. Exakt hur denna fristad kan se ut, det återstår att se.
– Om vi vågar drömma tillsammans, då kommer vi en bra bit på vägen, säger Anna Viola Hallberg.