Besökaren möts först av Laila Westergaards bilder i granit, en vackert frammejslad vardag; frukost, morgontidning och lugn som byts till bilden i en dator av en drunknad pojke på en strand, en bild som vi så väl känner igen. Och så en mor med sitt döda barn i famnen, arken där Noa räcker ut handen, båtflyktingar, och åter till hemmets vrå och ett glas vin. Med serien, som kallas Perspektiv, ställer Laila Westergaard frågan vad vi kan göra åt det som händer i vår omvärld. I Konsthallen visar hon bland annat även Själahav, ett stort granitverk på golvet med händer och kroppar i nät som befinner sig i fritt fall, kanske när någon dör eller när en tonåring blir vuxen.
– Det kan mycket väl relatera till hela utställningen, säger hon.
Karen Gabel Madsen visar målningar i storformat, med lager på lager av färg och kontrasterande miljöer. Iögonfallande är bilden av en av Londons stora järnvägsstationer, som likt en katedral höjer sig mot skyn. Ovanpå skymtar en annan katedral: skogens. På en annan bild ses flygplatsen i Beijing, kombinerad med skogen som den ses från ett bilfönster på motorvägen genom södra Sverige.
Den tredje konstnären är Ingrid Skovgaard som visar videokonst och bilder, bland annat på sin egen mor som lever med sjukdomen Alopeci. Hon har inget kroppshår och visar för första gången sig själv som hon är, utan peruk eller smink.
På lördag den 4 juni är det vernissage för utställningen Fritt fall, som pågår till den 13 augusti.