Neongula västar tar sig upp för åsens backe. Från klungan hörs djupa andetag.
- Tänk på hur skönt det är när ni är uppe på höjden, säger Lars Emanuelsson och pekar mot toppen.
Gruppen består av sju löpare - med Sofia Lindström på cykel på grund av ond fot - och de har gått in med inställningen att klara milen. Det är en del skavanker. Torgny Andersson hoppas att knät ska hålla, Jakob Bergström stukade foten för tre veckor sedan och Niklas Löjtzén har haft problem med vaderna. Och Håkan Brunosson har haft svårt att motivera sig den senaste tiden.
- Jag är inne i en liten svacka just nu. Det har varit värmen, orken, att inte hinna med, säger han medan gruppen pushar på och säger att de får bära honom i mål om han inte orkar.
Lars Emanuelsson - som har stor erfarenhet av löpning - pepprar på med sina bästa tips och delar med sig av sina erfarenheter. Han berättar att det är viktigt att inte säcka ihop när det blir tungt ute på banan, det är bättre att försöka tänka på hållningen och andningen.
- Det är enkelt att man börjar hänga med armarna och springer på hälarna när solen gassar på och det börjar bli trött i huvudet. Men då blir det bara ännu värre.
När gruppen passerar en pizzeria och doften letar sig in i näsborrarna drömmer sig Håkan Brunosson bort en stund.
- Åh, vad gott det luktar!
Vidare mot Kullbergska Sjukhuset och in i Stadsparkens lummiga miljöer, sedan väntar Drottninggatan. Efter ungefär en timme och tjugo minuter har alla tagit sig genom hela milen.
- Om jag aldrig hade gått med i det här skulle jag aldrig testat att springa milen, säger Åsa Berggren.
- Fan, vad grymma vi var i dag, slänger Anna Andersson ur sig medan hon sträcker ut benet för att stretcha vaderna.
- Jag är så glad att jag klarade det. Och jag kan andas efteråt, jag kan prata, ler Håkan Brunosson.
Nicklas Lautakoski lutar sig mot sin cykel och applåderar.
- Det här är bra för självförtroendet. Ni kommer fixa KK-Joggen utan problem.