Det känns som att Nikka och jag har känt varandra hela livet. Nu är det väldigt tyst i telefonen. Vi har dryftat det mesta i våra samtal. Allt från att klaga på våra stränga pappor till att diskutera männen i våra liv som var omväxlande påfrestande och underbara. Men framför allt har vi pratat om mat, det var bådas vår passion och vi har bytt många recept under åren.
Nikka var en stigfinnare i skogen på jakt efter svamp, och då speciellt murklor. Nikkas mamma Agneta och bror Mats hade murkelodlingar, och vi visste var deras gömda ställen fanns. Men icke att vi försökte plocka deras svampar. Vi bara glodde avundsjukt och trampade vidare, murklor är lika heligt som kräftor.
Nikka föddes 1944 och växte upp på Abbotnäs säteri med mamma Agneta och pappa Ragnar. Hon hade tre äldre syskon, bröderna Mats och Lars och systern Meta.
Efter Abbotsnäs skola gick Nikka på Läroverket i Katrineholm, och "Plättis" hushållsskola. Därefter utbildade hon sig till sekreterare.
Äktenskap, flytt från trakten och sönerna Niklas och Petter, följde.
När det andra äktenskapet tog slut flyttade Nikka tillbaka till Katrineholm. Hon fick en tjänst på Kullbergska sjukhuset. Där avancerade till föreståndare på röntgenavdelningen, en tjänst som hon hade fram tills hon gick i pension. Nikka var en fena på att komma ihåg personnummer och var ett välkänt ansikte för katrineholmarna.
På Kullbergska sjukhuset träffade Nikka åter ungdomsvännen, nu narkosläkare, Lars Broberg som hon gifte sig med. Skämtsamt brukade Nikka kalla honom för Lasse 2:an, då även hennes första man hette Lasse. Efter ett långt och rikt äktenskap gick han bort i en ålder av 94 år förra våren.
När jag tänker på Nikka minns jag en väldigt trevlig, rolig och glad person att ha runt sig. Det blev alltid glada skratt då vi träffades, och det gjorde vi ofta.
Nikka, du fattas mig.