På årsmötet den 25 mars sätter Edgélius punkt för fyra år som föreningens ordförande.
– Jag hinner inte! Uppdraget tar en hel del tid och kraft. När jag tillträdde hade jag ett barn, nu har jag tre. Sedan har jag ett jobb och politiska uppdrag att utföra, förklarar han.
Nu arbetar föreningen, som är en av kommunens största, intensivt med att hitta en efterträdare. Det kan bli en prekär uppgift. Det finns enligt Edgélius inget självskrivet namn, och föreningslivet får generellt allt svårare att värva ideella krafter till ledande poster.
En orsak som förs fram i forskningen, är att färre personer i dag tycker att de har möjligheten att regelbundet avsätta tid till ett föreningsengagemang. Förklaringen kan vara att gränsen mellan arbetsliv och fritid blivit mer diffus.
Edgélius är medveten om svårigheterna, men tror och hoppas att valberedningen ska kunna presentera ett förslag till årsmötet. Efterträdaren behöver inte hämtas ur de egna leden, poängterar han.
– Jag var själv inte medlem när jag valdes. Det var valberedningen som kände till att jag var intresserad av släktforskning och historia.
När han nu lämnar ordförandeskapet, uttrycker Edgélius ingen oro för föreningens fortlevnad och återväxt.
– Vi har ganska många medlemmar, bra lokaler, bra kontakter med kommunen och en god ekonomi tack vare testamentsgåvor. Så det finns utmärkta möjligheter att fortsätta bedriva verksamheterna.