En föreläsningsdag ordnades i Tallåsskolans aula på tisdagen, i anslutning till Nationella anhörigdagen. En liknande temadag ordnades för första gången i Katrineholm i fjol.

Där togs äldre och psykisk ohälsa upp, såväl som hur det är att vara anhörig som barn och som vuxen. Först ut var Susanne Rolfner Suvanto som bland annat berättade om hur vi påverkas av våra föreställningar om äldre personer.

Som nybliven sjuksköterska var hon med om att en äldre kvinna skickades i ambulans med strokesymptom. Kvinnan kom tillbaks i samma ambulans med noteringen "stupfull".

– Det var det ingen som kom att tänka på. Här kunde jag inte tänka längre än att mormor var en "supermormor" och inte en med alkoholproblem, sa hon.

Behovet av stöd för anhöriga är jättestort, enligt anhörigkonsulenten Linda Bentholm. Ungefär var femte svensk vårdar eller stöttar någon i sin närhet. Deras insatser står för omkring 70 procent av totala vården och stödet.

–  Anhöriga har en samhällsbärande funktion. Sverige stannar utan anhöriga, säger Linda Bentholm.

För henne är det viktigt att inte se anhöriga som "de andra" utan att alla är anhörig till någon.

Att som anhörig bli sedd i sin situation och träffa andra med liknande erfarenheter är viktigt, såväl som att få vara delaktig runt den som är sjuk eller har svårigheter.

Många anhöriga är yrkesarbetande och förståelse från arbetsgivare är viktigt.

– Man använder sin flextid. Risken är stor att själv bli sjuk, säger Linda Bentholm.