I blåsigt aprilväder tuggar grävskopan i sig byggnaderna vid gården Skirtorp. Här har flera generationer katrineholmare lagt grunden till sitt hästintresse.
En av dem som lockades av de stora fyrbenta varelserna var Stina Svensson Eklund. Varför kommer hon inte ihåg, mer än att det ogillades av hennes föräldrar.
När Stina började cykla från hemmet i Forssjö till stallet på Skirtorp var det med hjälp av en vit lögn.
– Jag sa att jag skulle till skogen och plocka vitmossa när jag smet till stallet. Första gångerna var på hösten 1968. Jag var tolv år.
Året därpå fick hon äntligen sitta upp. 15 minuters ridning kostade fem kronor. Det var åkeriägaren Eskil Hagberg som hade 5-7 hästar som han hyrde ut.
– Vi tävlade om att komma hit först på morgonen och göra rent i stallet, då fick man den häst man ville ha.
Men så mycket ridning hade inte Stina och de andra råd med. De hjälpte till med allt som behövdes göra på gården och pysslade med hästarna.
– Det var nog världens renaste hästar så mycket som vi ryktade dem.
Stina berättar att Skirtorp var mer ungdomsgård än ridskola.
– Vi var ofta inne hos Blixt som bodde på gården. Jag kommer ihåg hur vi låg på golvet och tittade på tv och grät när vi såg Lassie.
– Lycka var att hämta Blixts post. Då fick man låna en häst och rida upp till brevlådan. Gratis.
Ungdomarna som hängde på gården skötte mycket av verksamheten. Hyrde ut hästar, var ledare på sommarläger och som Klubb Kuse arrangerade de både små och stora tävlingar och hubertusjakter.
– Vi som satt i styrelsen var 16-17 år. Vi förstod nog inte vad vi gav oss in på, men vi tog det i land. Det har jag haft med mig genom livet. Att organisera, strukturera och våga.
När Katrineholms kommun sa sig vara villig att satsa på ridverksamhet, men bara en, flyttade Katrineholms ryttarförening från Stettin till Skirtorp. Verksamheten vid Skirtorp upphörde 1987 när Trolldal stod färdigt.
Skirtorp har sedan varit privatbostad fram till att Katrineholms kommun köpte gården 2017 för att använda som skyddsområde för vattentäkten vid Forssjö.
– Jag var här och gick i söndags och tittade. Det kändes i hjärtat. Inte sorg, men det är vemodigt att se Skirtorp rivas.
För Stina har åren på Skirtorp format hennes liv. Hon utbildade sig till ridlärare, och har arbetat både på Vårnäs i Vingåker och som ridskolechef på Trolldal i Katrineholm.