Den rödgula flaggan utanför villan, och dialekten, berättar att makarna Magnusson kommer från Skåne. De träffades genom dans, även om Stefans första schottis på dansbanan slutade på det berömda bananskalet.
– Jag hade följt med en kusin. Alla var på plats klockan 20, så brukade det inte vara på de danser jag varit på. Då fick jag veta att det var gammeldans, och det kunde inte jag.
Stefan tackade i alla fall ja när han blev uppbjuden.
– Det var halt på dansbanan. När jag slog omkull skrattade alla. Då tänkte jag att ingen ska skratta åt mig fler gånger. Min kusin och hennes kompis fick ge mig en intensivkurs. Sedan åkte vi runt och dansade mer och mer.
Efter att Stefan bjudit upp Marina, frågade han om hon ville följa med och dansa fler gånger.
– Han kom hem till mig och fick godkänt av mina föräldrar. De var lite gammalmodiga och jag var bara 16 år, säger Marina.
Sedan dess har de valsat genom livet tillsammans. I Malmö, Tomelilla, Brösarp, Karlskrona, och sedan 2003 i Katrineholm
– Stefan fick jobb i Stockholm, men vi är inga storstadsmänniskor. Katrineholm låg bra till, säger Marina.
Sedan ett år tillbaka är Stefan pensionär, och Marina arbetar inom förskolan. Sedan barnen flyttade hemifrån har de dansat allt mer.
– Vi är nog lite extrema. Vi skaffade till och med husbil för att kunna åka och dansa på helgerna, säger Stefan.
– Nu bor vi på hotell. Vi har gått via tält, husvagn och husbil, säger Marina.
Oftast handlar det om gillesdans, en dansform som har folkdans i grunden men där en dans kan ha turer från både vals och hambo.
Gemenskapen med andra gillesdansare lockar, och paret konstaterar att de fått vänner i hela södra Sverige.
Danstillställningarna är uppdelade på föreningsdanser, heldags- och intensivkurser. Föreningsdansar gör Marina och Stefan en kväll i veckan med Kolsnaredansarna i Marmorbyn och Öknaby dansgrupp i Flodafors Folkets hus. För att lära sig polskor åker de till Glanshammar. Tiotalet heldagskurser och fyra veckokurser hinner de också med. Under kurserna dansar de fem-sex timmar per dag.
Som sanna entusiaster har Stefan och Marina också gjort fem egna gillesdanser, som presenterats under danstillställningar och finns upplagda på hemsidan Acla-porten med video och beskrivning. Stefan håller på med en sjätte, den ska heta "Marinas vals".
– Gillesdans är ett kulturarv. Det vore kul att få lära ungdomar att dansa, säger Stefan.