Hon firar, förstås, genom att baka den sortens russinkaka som pensionärerna på Furuliden gillar att doppa i kaffet. 
– Livet är jättefint nu, säger Huda Abou Table.
Hon skiner. Det gör också projektgruppen som är på besök på avdelningen Prästkragen. Huda är ett praktexempel på den sortens framgång de strävar efter med Mika, Mat och integration i Katrineholm.
Projektet vänder sig till invandrare som bott länge i Sverige, men som trots utbildnings- och arbetsmarknadsinsatser inte lyckats ta sig in på jobbmarknaden. Huda, till exempel, har inte haft ett riktigt jobb sedan hon kom från Libanon för 16 år sedan. 

Faktiskt har hon inte förvärvsarbetat i hela sitt liv. Inte förrän nu. På Furuliden har hon fått en visstidsanställning som matvärd – med chans till fortsättning. 
– Jag är jätteglad, säger hon och tackar var och en i projektgruppen.
De slår ifrån sig.
– Det är dig själv du tacka, Huda. Det är du som fixat det, säger Kerstin Thuresson.
Hon leder Mika-projektet vars syfte är att ge deltagarna en skjuts närmare jobb eller fortsatta studier. Det får de genom praktikperioder varvade med teori och kontinuerligt förbättrade svenskakunskaper.
Deltagarnas motivation och drivkraft är a och o. Men också att deras individuella kunskaper tas tillvara. När dessa matchas mot behoven av arbetskraft kan det bli en nyckel till framgång.

Mika har fokus på mat och gröna näringar. Alla deltagarna har erfarenheter inom dessa områden, men har inte nödvändigtvis förvärvsarbetat inom dem. Hudas lycka är att hon är en fena på att baka och sköta ett hushåll – och att hon har viljan att göra någonting av det.
Under praktiken på Furuliden gick det så bra att chef och personal ville ha henne tillbaka när projekttiden i mars var till ända. Som matvärd ansvarar hon för avdelningens kök; hon fixar frukost åt de boende, dukar, diskar och håller snyggt, serverar lunch och bakar bröd och kaffebröd till fikastunderna.
– Ett problem är att de gamla inte äter så mycket som de borde. Tänk vilken tillgång då att ha någon som bakar färskt bröd. Det är ur den idén Hudas anställning har utvecklats, säger Thuresson.

Huda sätter guldkant på de äldres vardag också genom att umgås och prata med dem.
– Det tycker jag om. Förr var det svårt. Nu får jag träna mycket svenska och mina barnbarn hjälper mig också.
På Strandgården, där Huda också praktiserat, tog hon sig an en kvinna som kände sig ledsen. 
– Då dansade jag med henne. Hon blev så glad. Hon var 93 år.
– Det blir en vinst också för vården att ha en person som Huda på plats. Vårdpersonalen kan ägna mer tid åt sitt huvudsakliga jobb, säger handledaren Rolf Ekelund.

Han är ett stöd åt både praktikanter och personal på de kommunala eller privata arbetsplatser som tar emot Mikas deltagare. Kollegan Ahmed Gaal hjälper till när språkförbistringen blir för stor. De släpper inte taget om deltagare som vid projektets slut är nära sitt mål men inte nått ända fram.
– Det är ingen quick fix, konstaterar Thuresson.
Hon beskriver så här långt Mika som en framgång – inte bara för Hudas vidkommande. Ytterligare tre deltagare i projektet har nu fått anställningar eller står på tröskeln till jobb.
– Om vi når det resultat vi hoppas, är meningen att projektet ska kunna implementeras i den kommunala verksamheten. Vi har ett stort behov av arbetskraft i flera yrken, säger Thuresson.