Sedan 13 år tillbaka bor 37-åriga Sofie Falck, som är född och uppvuxen i Katrineholm, på Nya Zeeland. Nu får hon, maken Michael och döttrarna Eva, 6 år, Linnea, 4 år och Tuva, 2 år, hålla sig på hemmaplan i Tauranga på Nya Zeelands nordö.
Sedan i tisdags har landets skolor varit stängda och vid 19-tiden på onsdagskvällen, lokal tid, gick landets regering ut med att Nya Zeeland uppgraderar sin varningsnivå till maxnivå. Vid midnatt infördes en total lockdown för landets medborgare.
– Det innebär att alla måste hålla sig hemma i fyra veckor, förutom de som arbetar med exempelvis sjukvård eller inom polisen. Det är tillåtet att åka och handla, besöka läkare och apotek. Fortfarande kan vi gå ut, men bara runt kvarteret i stort sett.
Beskedet om landets lockdown kom inte som någon överraskning.
– Vår premiärminister Jacinda Arden har hela tiden sagt att man kommer att gå hårt ut för att minska spridningen av corona. Än så länge är det omkring 283 smittade, men den siffran kommer antagligen gå upp stadigt i cirka 10 dagar till. Fördelen vi har är att vi hann se hur andra länder hanterade krisen innan den kom till oss.
Sofie Falck, som är Nya Zeeländsk medborgare, säger att alla inte verkar ha insett situationens allvar.
– Jag hör om ungdomar och unga vuxna som är ute och festar och dansar fortfarande och det gör mig mörkrädd. Även äldre personer som är i riskzonen verkar gå och handla som vanligt. Nu måste alla ta sitt ansvar eftersom det handlar om att rädda liv.
Nu har Nya Zeeland tryckt på pausknappen och Sofie Falck berättar att det är väldigt tyst och lugnt.
– Det är inga bussar eller flygplan och knappt några bilar, men många är ute i sina "bubblor" på promenader och cykelturer. Alla ar vänliga mot varandra, men med en viss allvarsamhet i blicken.
Den senaste veckan har hon parallellt följt svensk och Nya Zeeländsk nyhetsrapportering och säger att det är som att läsa om två helt skilda världar.
– Det känns som om svensk media underskattar detta så ofantligt. Varför dras inga paralleller till vad som händer i England, USA, Italien och Spanien? Det känns lite som att de gamla och utsattas liv inte är värt något jämfört med det långa loppets ekonomiska förluster. Sedan känns det även som att personerna i maktposition har olika åsikter, att det inte är några klara direktiv, utan mer "ta ansvar för dig själv". I det här läget tycker jag att staten borde ta i med hårdhandskarna.
På hemmaplan i Tauranga sysselsätter Sofie Falck sin barnaskara, medan maken Michael som är arkitekt, jobbar hemifrån.
– Det är helt klart tufft, men så länge har vi en plan för varje dag med barnen hemma och varvar med spel, pysslar och ritar, är utomhus och tittar även på tv. Vi ritar med gatkritor på uppfarten och staketen och internet har så mycket resurser, så det tar aldrig slut med saker att göra. Snarare är det energin som tar slut för föräldrarna.
För att hålla humöret uppe hittar familjen även på roliga teman för var dag som "knasiga frisyrdagen", sport och bakning.
– Senare i veckan ska vår äldsta dotter Eva, som är sex år, lära småsystrarna hur det är att gå i skolan. Vi har tur som har vår tomt med gräsmatta där barnen kan springa runt. Tidigare bodde vi i Wellington där vi bara hade en altan och det hade varit bra mycket tuffare i det här läget.
Även om vardagen är hektisk, finns tankarna ständigt hos anhöriga hemma i Sverige.
– Jag är jätteorolig. En 93-årig släkting hemma i Högsjö har fått corona och ligger på sjukhuset, utan att få ta emot besökare. Det är fruktansvärt inhumant att kanske leva sina sista dagar i ensamhet. Min farmor blir 88 i år och är i riskzonen, men vad jag förstår får hon hjälp med handlandet och håller sig hemma. Jag är också orolig för min pappa Ronny, som nyligen haft en stroke och sedan tidigare har hjärtproblem. Jag har sagt till honom på skarpen att hålla sig hemma, berättar hon.