Två av ungdomarna i Katrineholm som valt att konfirmera sig i år, är Ella Forsmark och Linnéa Rickardsson. De har gått på konfirmandträffar sedan i höstas och kommer att konfirmera sig i maj. För Ella var det ett givet val.
– Många i min familj och bland mina vänner har konfirmerat sig så det kändes självklart. Jag visste inte så mycket om det innan jag började, men jag hade för mig att det skulle vara något kul, säger hon.
Linnéa Rickardsson hade däremot bara någon enstaka släkting som konfirmerat sig.
– Det var länge sedan och det var mer prov och sånt i konfirmationen då. Men det kändes kul att göra. Man känner många och man får åka på läger.
Vissa förknippar konfirmationen med att man får presenter, men det var inget avgörande för Ella Forsmarks och Linnéa Rickardssons beslut.
– Vissa säger att de gör det mest för presenterna, men det är nog mest på skoj. Mina föräldrar vet nog inte ens att man kan ge presenter vid konfirmationen, säger Ella.
Det som lockade dem var i stället umgänget.
– Vissa säger att de träffade sitt livs bästa kompisar på konfirmationen. Det kändes lockande att lära känna nya kompisar. Alla i gruppen känns bekväma med varandra, säger Ella.
Konfirmationsträffarna hålls på Sandbäcksgården och har fokuserat på Frälsarkransen. Det är ett armband med 18 pärlor som symboliserar olika ämnen och ska vara ett hjälpmedel vid bön och meditation.
– Jag trodde att vi skulle lära oss lite mer om historier i Bibeln, inte bara om pärlor, säger Linnéa Rickardsson.
Ella Forsmark är ganska nöjd med det fokus som konfirmationsundervisningen har haft.
– Jag hade inte så mycket förväntningar. Jag trodde att vi skulle lära oss om Gud och det har vi gjort. Men jag är glad att det inte har varit så mycket fokus på Bibeln, utan mer på oss själva och om känslor, säger hon.
– Det har mer handlat om olika steg i livet, säger Linnéa.
Att allt färre konfirmerar sig tror de kan bero på okunskap.
– Många i min ålder vet inte ens om att det finns. Man har fått ett brev i lådan men få har nog läst det. Man kanske borde ha lärt sig om det i skolan tidigare, säger Linnéa Rickardsson.
De tror också att det kan bero på ointresse.
– Många har nog fritidsintressen som de tycker är roligare än att sitta och prata om Gud. Men de förstår inte att vi har trevligt, träffar folk och gör roliga saker som att åka på läger, säger Ella Forsmark.