Redan 1876 finns det belägg för att skolundervisning bedrevs i Katrineholms samhälle. Invånarantalet var ännu mycket blygsamt, men det var ändå bara de yngsta barnen som fick plats i den lilla stugan vid Storgatan, i närheten av stationen. Den grå byggnaden innehöll endast ett rum och kök och det var det senare som provisoriskt gjordes om till skolsal.
De äldre eleverna fick fortsätta gå till Djulö skola som låg några kilometer söderut och var dåtidens centrum för ungdomens vett och fostran. Den skolan hade räckt till i den relativt glesbefolkade bygden som våra trakter var, innan järnvägsknuten gjorde Katrineholm till ett logistiskmässigt eldorado för industri och handel.
Snart steg elevantalet och planerandet och byggandet av en skola blev nödvändigt. Katrineholms första ”riktiga” skolhus stod klart 1882 och var ett timrat hus i två våningar, som kostat 10 000 kronor att uppföra.
På nedre våningen fanns en stor och en mindre lektionssal, den första för folkskolan och den andra för småskolan. En trappa upp fanns två lägenheter, av vilka den större beboddes av överlärare A.W. Hallqvist, som dock inte var Katrineholms första lärare. Det var småskollärarinnan Malvina Lagerstedt, som tidigare undervisat de mindre barnen i det lilla grå huset som denna berättelse inleds med.
Befolkningsutvecklingen fortsatte och den 11 september 1893 var det dags för hovpredikant Fredrik Öhman att inviga den stenbyggnad som med sin rikt ornamenterade fasad och sitt torn, var en fröjd för estetiskt sinnade blickar. Tyvärr – anser många, har senare fasadrenoveringar gjort de numera rosa skolhuset till ett i mängden. Dock fyller det än i dag, såvitt känt är sin funktion fullt ut, 127 år efter sin tillblivelse.
Invigningen av Västra skolans stenhus var för övrigt en historia för sig. Det var en stor händelse i lilla Katrineholm.
Stationsinspektor Fägerskiöld lät järnvägsmusikrna spela och köpmännen i samhället bjöd barnen på kaffe och bullar. Så långt var allt frid och fröjd, men – nu kommer det – en middag anordnades av den stenrike grosshandlaren August Kullberg, som allmänt kallades ”Kungen av Katrineholm”.
Till middagen inbjöds alla som haft med skolans tillkomst att göra. Även lärarna var hjärtligt välkomna – men inte lärarinnorna. Förklaringen till detta kan kanske aningen lättvindigt sägas vara att det var andra tider då.
Restautrisen Hanna Andresson protesterade mot diskrimineringen genom att tillsammans med några andra damer i samhället anordna en egen middag för lärarinnorna. Dessa båda middagar lät sedan tala om sig mer än själva invigningen.
År 1899 byggdes ett hus med lärarbostäder väster om stenhuset. Där fanns fyra bostäder fram till 1928, då en av dem gjordes om till skoltandklinik.
Samma år uppfördes ”Stora trähuset”, på södra sidan om Storgatan. Det inrymde klassrum på de två nedersta våningarna samt två slöjdsalar längst upp under takåsen. Där kokades lim nästan dagligen, något som fick dåvarande brandchefen Mauritz Ejdervik att reagera, då brandfaran vid hanteringen var överhängande. I stället för att förbjuda limkokningen lät han montera en järnstege från varje slöjdsal. I dessa kunde sedan skolans pojkar klättra och göra konster för att imponera inför ögonen på fnittrande flickkamrater.