Det hände mycket i våra trakter decennierna efter västra- och östra stambanornas tillblivelse. 1863 kom bland annat snickare, sedermera byggmästaren Per Magnus Fagerström hitflyttande från Stockholm. Efter en del mindre byggprojekt åt SJ uppförde han 1872 Katrineholms första affärshus beläget söder om järnvägen. Det byggdes på den tomt som i dag har adressen Stortorget 1 B. Äldre katrineholmare kallar än idag det huset för ”Framtiden” efter det anrika kafé som under många år fanns där.
Fagerström visade prov på sin framåtande bland annat genom att vid det nybyggda huset anlägga en offentlig tvättinrättning, med hjälp av vattnet från det lilla vattendraget som korsade torget på den tiden.
Med lite fantasi kan man tänka sig att det blev mindre attraktivt att ta sin tvätt till inrättningen vartefter invånarantalet i samhället växte och nattkärlen som tömdes i vattnet blev fler och fler. Så småningom kulverterades ”Slaskgraven” som den döptes till i folkmun, men har så vitt känt är än i dag sitt flöde i östvästlig riktning och mynnar i sjön Näsnaren.
En av de köpmän som genom åren huserade i ”Fageströmska huset” var porslins- och specerihandlaren Gustav Robert Leufvén och hans hustru Anna Emelia Svanström. De berikades med tre söner och en dotter, av vilka sonen Harald tidigt tog anställning i föräldrarnas rörelse. Efter att en tid arbetat i affären vid torget blev Harald föreståndare i firmans filial på Fredsgatan 5 och lyckades driva upp affärens omsättning ordentligt.
Han hade flera av herrgårdarna i trakten som kunder, bland andra ”Hennes nåd” Marie von Post på Stora Djulö. En gång hade ”Nåden” skickat bud till affären för att handla jäst. Efter en stund ringde hon och bad att få tala med chefen. ”Herr Leufvén expedierade väl inte budet idag? Kunde tro det, då jag fick så lite jäst för hela fem öre.”
Harald Leufvén föddes 1883 och gick bort 1976 och tillbringade sina sista år på Furulidens ålderdomshem. Ibland kunde han dela med sig av minnena från ett långt och innehållsrikt liv som köpman. Han mindes från huvudaffären vid torget hur ”ungherrarna” där kunde ordna sina högst tillfälliga kärleksaffärer med olika pigor – en del tämligen stationära i affären. Det hette att man ”skulle gå till lagret och se på tapeter” när paren drog sig tillbaka. De torde ha nöjt sig med att titta, för sällan eller aldrig ledde dessa besök på lagret till att någon affär gjordes – i alla fall inte gällande tapeter.
En av damerna som ofta höll till i Leufvéns affär var ”Tjocka Kajsa” som trots smeknamnet lär ha varit en för tiden attraktiv kvinna med kurvorna placerade på rätt ställen. Förstämningen var stor hos en del manfolk den dagen hon klev på tåget, för att bosätta sig i Stockholm. En del av det lokala nöjeslivet hade flyttat till storstan.
Harald var länge en engagerad jägare och fällde flera älgar med välriktade skott. En gång fällde han även en råbock och råkade se in i djurets ögon i dödsögonblicket. Det var en syn som fick honom lova att aldrig mer försöka skjuta ett rådjur. Jakten höll en gång på att kosta honom livet. Han råkade då med pistol skjuta sig själv i huvudet och överlevde enbart tack vare att han hade millimetrarna på sin sida.
Under 1930- och 1940-talen drev Leufvén bensinförsäljning i hörnet Bondegatan-Bievägen och drog sig tillbaka på 1950-talet.