Den senaste tiden har man i Kuriren kunnat läsa om ett äldre hus med tillhörande kioskbyggnad vid Nordanåsbron i Katrineholm. Huset har de senaste 20 åren haft flera olika ägare och underhållet har av olika skäl blivit eftersatt och fasaden prytts med klotter av ännu undermåligare dignitet. Fenomenet är dock inte nytt, genom åren har det funnits flera byggnader i Katrineholm som av såväl allmänhet som lokalpress kallats ”Skammens hus”.
Ett av husen som väckte förargelse i början av 1960-talet var trevåningshuset i hörnet Drottninggatan – Fredsgatan, som då ägdes av byggnadsfirman Eriksson & Malmnäs. Att huset väckte förargelse berodde inte enbart på bristfälligt underhåll. Placeringen var också aningen opraktisk, eftersom det inte stod parallellt med gatan, utan på snedden på ett till synes omotiverat sätt.
För den oinformerade tydde placeringen på att en smått galen byggmästare varit i farten. Så var dessbättre inte fallet – på en plankarta över Katrineholm, daterad 1881, framgår att husets placering följde det ursprungliga gatunätet i samhället, som sträckte sig mer från sydväst mot nordost, än i nord-sydlig riktning. Det var först när Katrineholm blev municipalsamhälle 1883, som man började anlägga gatorna på ett sätt som överensstämde med rikets normer för hur en tätort skulle planeras.
Nåväl – huset på Drottninggatan 5, var från början långt ifrån ensamt om sin unika placering, dock var det ett av de sista som fanns kvar. Exakt byggnadsår går inte att fastställa, då man på den tiden ännu inte börjat föra bok över husen som byggdes. Det troliga är dock att uppförandet skedde i början av 1880-talet. När huset skulle rivas sommaren 1963, hittades en gammal tidning daterad 1882, inkilad mellan brädfodret och den timrade väggen. Den måste således lagts dit som mellanfodring under byggandets gång.
Byggmästare var med största sannolikhet Ivar Andersson, var hustru Augusta under många år hade en känd och uppskattad syateljé i huset, där dåvarande municipalsamhällets ”fina fruar” lät sy sina dräkter. Ateljén fanns kvar till omkring 1910.
År 1907 inköpte municipalsamhället tomten och uppförde ännu ett hus bredvid, ämnat för brand- och polisväsendet.
I början av 1930-talet ändrade man något på Drottninggatans utseende, bland annat breddade man körbanan, vilket gjorde att trottoarerna blev något smalare. I och med det kom detta ”förargelsens hus” att ta upp lite för mycket av gångbanan, varför man såg sig nödgad att hugga av ett stycke av hörnet.
Med folkhumorns hjälp har det avtagna hörnet även fått en annan förklaring: Stadsfiskalen på den tiden A.F. Andersson – AFA kallad, hade en kroppshydda av ganska ansenligt format. Som en artighet mot honom, för att han obehindrat skulle ta sig fram till sin arbetsplats i huset bredvid, skulle man alltså ha låtit göra nämnda avfasning.
I början av 1950-talet köpte Åhlén & Holm huset av Katrineholms stad och innehade det några år. När sedan byggnadsfirman Eriksson & Malmnäs byggde det stora Tempohuset vid torget, gjorde man ett byte och ”Malmnäsarna” fick huset vid Drottninggatan. Detta skedde 1958.
Efter att det gamla huset jämnats med marken byggdes Brinks Musikaffär en ny butik på platsen. Den fanns kvar fram till den stora centrumsaneringen i slutet av 1980- och början av 1990-talet.