Den sista dagen i januari 1861, såg en liten pojke för första gången dagens ljus, i bergslagsstaden Lindesberg. Han kristnades till Leonard och kom att bära efternamnet Linden, oklart varför, eftersom fadern var bergsman och hette Jonsson. En kvalificerad gissning torde vara att namnet har anknytning till hemstaden.
Vid 17 års ålder startade Linden sin bana inom hotell- och restaurangnäringen, genom att ta plats som biträde i en vinhandel i Örebro. Tiden i det som på den tiden var Sveriges skohuvudstad, blev kort, redan året därpå började han som kypare på Grand Hotell i Stockholm. Han insåg där att han funnit sin rätta levnadsbana och insåg att han för att bli framgångsrik behövde skaffa en gedigen utbildning.
Under 1880-talet ägnade han sig åt förkovran i yrket på ett flertal platser på den europeiska kontinenten. För att nämna några återfanns han i Hamburg, Paris, London, Köpenhamn och Schweiz.
Åter i Sverige beslöt han sig för att se sig om efter en egen rörelse i landsorten. 1897 annonserades att järnvägshotellet i Katrineholm var ledigt och Linden blev genast intresserad. Visserligen var samhället litet, men läget var centralt i landet och avståndet till huvudstaden överkomligt.
Lindens bud på 15 000 kronor blev det högsta och den 1 oktober 1897, övertog han arrendet efter ”Mamsell” Hanna Andersson. Hon hade innehaft hotellet sedan 1879 och på den tiden skaffat sig ett tämligen gott renommé, tack vare sin utomordentliga mat, men även för sitt sätt att tänka med hjärtat och bry sig om de mindre bemedlade.
Det var inte lätt att komma efter Hanna Andersson , men det visade sig snart att hon i Leonard Linden fått en värdig efterträdare.
Till hotellet hörde även nedre våningen i det av C E Eriksson ägda gästgiveriet. Där var en biljard och några caférum inrymda, ett populärt tillhåll för samhällets ungherrar. I trädgården med de vackra lindarna fanns servering och musik sommartid. Namnet på caféet hade man fyndigt lånat från Berlins paradgata ”under den Linden”.Tomten var densamma som senare skulle komma att bebyggas med stadshotellet.
Linden var en stor rojalist, som varje år celebrerade kung Oskars födelse- och namnsdag, med bland annat konserter och bjudningar.
I juni år 1900 steg kung Oscar II och hans drottning Sophia av tåget i Katrineholm för att inta frukost i den på järnvägsrestaurangen särskilt iordningställda kungamatsal, som Linden låtit dekorera med flaggor, björklöv och blommor. Till detta kom en sällan skådad mottagningskommitté på perrongen, bland annat bestående av dagen till ära skollediga barn med svensk-norska unionsflaggor i händerna. All uppvaktning gjorde att kungaparet med följe knappt hann få den frukost, som ju var grundorsaken till deras stopp i Katrineholm.
Det var dock inte bara kungligheter som hyllade, då de passerade Katrineholm. Linden hade goda kontakter i Stockholm, som underrättade honom om när någon känd person skulle passera. En oktoberdag 1906 hade han samlat ihop en stor skara av samhällets damer, som med blommor skulle uppvakta den danske skalden Holger Drachmann. Damerna som tyckte skaldens dikter var för frigjorda, var dock aningen tveksamma till att ställa upp.
År 1905 gifte sig Linden med Elsa Widengren, som dock var sjuklig och vistades långa perioder borta från hemmet. Linden själv avled i cancer 1919, 58 år gammal.
