Det var den sista dagen i maj och försommaren i Göteborg stod i sin färggrannaste blomning. Året var 1873 och någonstans i rikets andra stad ser en liten flicka dagens ljus för första gången. Hon kristnades till Ebba Eleonora och skulle under ett långt liv få smaka både sött och surt ur livets trädgård.
Om hennes första levnadsår vet vi inte så mycket, dock framgår i tidningsartiklar att hon redan i unga år hamnade i Söderköping, där hon gick i privat samskola. Efter det utbildade hon sig till typograf – eller konstförvant som det hette på den tiden.
Ganska snart gick hon dock över till att ägna sig åt sjukvård. Hon genomgick Sabbatsbergs sjuksköterskeskola och fick därefter anställning vid Åsele sjukstuga i södra Lappland. Där mötte hon målarmästare Magnus Nilsson, som hon gifte sig med, varefter paret flyttade söderut och till en början hamnade i Pålsboda.
Till Katrineholm flyttade de 1899 och här kom Ebba Nilsson att utföra hela sin humanitära livsgärning till fromma för de hjälpbehövande. Hon var samhällets enda sjuksköterska i början av 1900-talet och arbetet var ofta slitsamt.
Hon vårdade de sjuka i hemmen, oftast utan någon ersättning. Hon var glad att kunna hjälpa. För denna behjärtansvärda gärning erhöll hon så småningom Katrineholms stads förtjänstmedalj i guld – för övrigt den första som delades ut.
Sociala frågor låg Ebba Nilsson varmt om hjärtat. Hon var den första kvinnan inom det kommunala arbetet i staden och var i 30 år ledamot av fattigvårdsstyrelsen.
Politiskt tillhörde hon Folkpartiet och kämpade på 1910-talet för kvinnans rösträtt. Hon var även en drivande kraft inom nykterhetsrörelsen och var med och bildade Vita Bandet i Katrineholm, vars ordförande hon var under lång tid.
Den kristna tron var av stor betydelse för Ebba under hela livet. Hon var aktiv medlem i Baptistförsamlingen och var under många år ordförande i dess kvinnoförening Dorkas.
Ebba Nilsson fick under sin långa levnad uppleva och se både mänsklig briljans och dess motsats. Till det mer positiva får man förmoda att Ebba klassade den kvinnliga rösträtten som lagstadgades 1919 och för första gången tillämpades i praktiken 1921.
Ebba avled den 17 mars 1974, drygt två månader före sin 101-årsdag. Hon hade då under flera år uppmärksammats som en av de äldsta i Katrineholm.