Grusvägen som bär till Marianne Asplunds syateljé i Brenäs är smal och slingrig, men det hindrar inte kunder från både Sörmland och Stockholm att ta sig hit. Sedan början av maj arbetar hon heltid med egna företaget Asplunds textil & design.

– Fördelen med att jobba hemma är att man kan styra sin tid, nackdelen är att man jobbar jämnt för att det är så kul, skrattar Marianne.

Lillstugan på gården Ekbacka har förvandlats till visningsrum i sekelskiftesstil och här samsas brokiga tygbalar i regnbågens alla färger med uppsydda klänningar i bomullstrikå.

– Folk som kommer hit brukar säga att det är som en godisaffär med tyger. Det finns något för alla och många vill ha 60- och 70-talsinspirerade tyger. Ibland när det kommer grupper brukar jag inleda med afternoon tea och sedan provas det hej vilt.

Kunderna kan välja mellan olika klänningsmodeller, som bär namn som Dagny och Ester, och sedan fiska rätt tyg ur en uppsjö av färg och form.

– Jag tar bara hem en rulle på tio meter av varje. Det ska inte finnas för många som har samma klänningar. Kunden ska få känna sig unik och det är sällan någon har samma modell och tyg.

Marianne Asplund började redan i tonåren att sy sina egna kläder.

–  Mamma sydde allt och hon lärde mig. Ett av mina tidigaste barndomsminnen är när jag satt på tygaffärens disk när hon pekade på vad hon skulle ha. Under 1980-talet sydde jag bal- och brudklänningar på beställning, innan man började beställa från Kina på internet.

Under många år arbetade Marianne Asplund som undersköterska, men 2011 startade hon sin syateljé hemma i Arvika. Hon hade precis kommit igång när flyttlasset gick till makens föräldragård i Brenäs, där ytterligare en gren växte ut på företagsträdet då hon började odla och sälja plantor.

– Vi flyttade hit hösten 2012 och vid sidan av ateljén och växterna arbetade jag några år som personlig assistent. 

Julen 2017 tog det egna konceptet med klänningar fart under hennes julmarknad hemma på gården.

– Jag hade sytt upp ett gäng klänningar och de försvann i ett nafs. Då började jag ta fram fler modeller och leta tyggrossister som hade ekologisk bomullstrikå och fastnade för designern Mia Franssons tyger.

Via mun-till-mun-metoden har kundkretsen växt.

–  Jag kör min stil med enkla modeller och det går jättebra. Jag har nästan mer beställningar än jag hinner med, men älskar mitt jobb.