– Man pratar om dig på stan, avslöjar förskolerektor Sofie Tornell.
Det är förstås barnen på Örnen som hemma berättat att de har fått en ny ”fröken” på förskolan. Någon som är ”gammal”.
– Jaså? ler Iréne Crona – som förvånas över att hon hittills är enda senioren i stan som hoppat på projektet Generationsmöten.
– Det här är verkligen livets efterrätt. Barnen ger så mycket tillbaka.

På Övre galaxen, en trappa upp i Örnen, flockas ungarna runt Iréne. Alva och Amisa, Maja och Jonathan, Agnes och Sophia och alla de andra är redan vana vid hennes besök.
– Först undrade de förstås vem jag var. Sedan dröjde det inte förrän barnen stod i kö för att krama mig. De säger ibland ”du är ju gammal, Iréne”. Men bjuden på sandkakor blir jag ändå!
Generationsmöten lanserades i våras. Iréne läste om projektet i tidningen och kände genast att det slog an en sträng. Hon flyttade nyligen tillbaka till det Katrineholm hon lämnade som 18-åring. Hon är med i SPF, har ett aktivt socialt liv, spelar boule. Men hon ville ha något mer att göra.

– Jag har barnbarn men de bor i Stockholm. Att få komma hit till förskolan blir ett slags tillskott i tillvaron. Jag blir en extra mormor eller farmor som har tid att sätta mig ner med barnen.
Högre krav än så ställs inte på de förskolor som är med i projektet. Irénes roll på Örnen är inte att fungera som en extra personal. Hennes uppgift är att sätta lite guldkant på barnens och sin egen varda; läsa en bok, vara någon att luta sig mot, söka tröst hos, skoja med.
Det krävs heller ingen erfarenhet av arbete med barn. Iréne kommer och går på egna villkor. Ofta har besöken blivit flera timmar längre än vad hon planerat.

Sofie Tornell kläckte projektidén när en pensionär en dag kom till en annan förskola och frågade om hon fick komma in och läsa för barnen. Gamla och unga har mycket att ge och lära av varandra, tycker också Iréne.
Bakom sig har hon ett långt yrkesliv som anställd av utrikesdepartementet i flera länder. Där har hon proppat minnesbanken full av historier att berätta. Hon känner också ett stort engagemang för miljö och hållbarhet, vilket hon hoppas kunna förmedla till barnen på olika sätt.
– Dit har vi inte kommit än, vi håller fortfarande på med att hitta en struktur. Först ska vi lära känna varandra. Men jag hoppas vara kvar här länge. Det är så himla roligt!