Redan i trappan till övervåningen hörs de omisskännliga riffen från "Smoke on the water". Plötsligt bryts ljudet och musikerna får några tips och råd, innan de tar samma slinga igen.
Men de som spelar är inte några övervintrade hårdrockare med fransar och nitar. I stället sitter där två elgitarrförsedda 11-åringar på varsin konferensstol.
Joar Normi och Ebbot Svensson är två av killarna i Studiefrämjandets projekt Rock kids på Inferno. Egentligen spelar de i ett band, men keyboardisten – tillika Joars bror – har hoppat av, och en trummis ska inte ansluta förrän kommande vecka.
– Det blir ett lyft för bandet. Sen saknas bara basist och sångare. Hoppas att vi får ihop lite fler medlemmar så att de kan komma någon vart.
Det säger ledaren Ronny Normi. Han började sin egen musikaliska bana på Dud och har även drivit en rockskola där en gång i tiden. När en kompis nyligen ringde honom och ville starta en ny rockskola, hoppade han på.
– Rock kids är en bra början. De lär sig spela och lyssna innan de lär sig noter, säger han.
Just nu består Rock kids bara av två band, men önskan är att de ska bli fler.
– Vi vill ha jättemånga fler! Det är en nybörjarkurs för barn från tio år och uppåt. Det finns ingen övre gräns, säger Ronny Normi.
Joar och Ebbot kämpar på med riffen och melodin till den kända rockklassikern. Senare ska de ska spela in, det är därför de är i studion den här dagen. Annars håller de till i en replokal på nedervåningen en gång i veckan.
Och det är just sån här musik de gillar att spela.
– Vi vill spela rock! Vi gillar Scorpions, Black Sabbath och Metallica till exempel, säger de.
Särskilt Ebbot Svensson har storslagna framtidsplaner.
– Jag vill bli bäst i världen på gitarr! Jag vill mest spela gitarrsolon, säger han och berättar att han tränar två timmar om dagen.
Joar Normi är lite mer modest.
– Jag vill bara spela, säger han.
Ronny Normi säger att det var självklart att ha ett könsneutralt namn på Rock kids, men att det är svårt att locka tjejer.
– Det är dåligt med folk över huvud taget. Inte alls som på 70- och 80-talet.
Det har med digitaliseringen att göra, säger han.
– Många sitter på sina rum och snickrar låtar i stället. Mycket annat konkurrerar om tiden och intresset också, men kreativa personer finns överallt.
Nu har killarna tröttnat på intervjun.
– Får vi köra nu? frågar Ebbot och drar igång riffet igen.